Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1851, sida 1

—— C—FC—————67 rörer egenskapen af lag. Lag år hvad råtter lagstiftare stadgat; och det endast. — — — Har domaren ej behörighet att göra en från obehörig ort utgången befallning krastlös genom vägran att illlämpa den; så år det ej heller på honom, som det ankommer att göra lag gällande, skydda rått och frihet. Men ankommer detta ej på honom ; då gifves det ej heller något sått att hindra, det lagstridiga besallningar gå i verkställighet, eller att efteråt godtgöra den skada, de vållat.Dessa hår ofvan återgifna ur beråttelsen lösryckta satser torde vara tillråckliga för att ådagalågga, att den utredning, som justitieombudsmannen meddelat öfver denna vigtiga principfråga, förtjenar att allvarligen begrundas af hvarje samvetsgrann domare. Reservanten öfvergär derefter i 3:dje momentet till ett försvar för justitie-ombudsmannen i afseende derpå, att denna Rikets Stånders embetsman i sin beråttelse klandrat högsta domstolen derföre, att den i tvenne fullkomligt likartade mål fållt tvenne mot hvarandra rakt stridande domar. Äfven ur detta försvar skulle jag vilja göra utdrag; men som det i sin helhet redan stått att låsa i Postoch Inrikes-tidningar, och sålunda redan kommit till en stårre allmånhets kånnedom, samt dessutom i princip icke år så maktpåliggande som de föregående undersökningarne och reflexionerna, anser jag mig hår kunna förbigå detsamma och hänvisa dem, som deraf vilja taga del, till N:o 38 af nyssbem. tidningar för den 14 dennes. Enligt min redan förut yttrade åsigt, år försvaret för justitie-ombudsmannens åtgärder i detta fall så logiskt och råttsenligt, som det någonsin kan vara, ehuru Utskottets pluralitet ej kunnat förmås dela reservantens åsigter, utan tilldelat justitieombudsmannen en skrapa, som dock af Bondeståndet ogillades och af de andra stånden utan något uttryckt gillande eller ogillande lades till handlingarne.