Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1851, sida 1

gagn af att Konungens rådgifvare dersföre ställag till ansvar? Derigenom kan hvarken don döde återvåckas till lif, eller den olagliga författningen göras dåd. Kraftlös blifver den olagliga författningen endast derigenom, att domaren, trogen sin ed, ej tilldmpar densamma. Man har åfven befarat, att godkånnandet af den ifrågavarande principen skulle leda dertill, att domaren också kunde vågra att tillåmpa verklig lag och såmedelst tillvålla sig en helt och hållet godtycklig makt; men man glömmer då helt och hållet, att domaren år ansvarig för sina gerningar, och att ett så beskassadt öfvertrådande af hans ed ej kunde oslöpa strafslöst. Slutligen har man invändt, att det tjenade till ingenting att lagutskottet uttalade sin åsigt om den ifrågavarande principens rigtighet, eller origtighet, enår ingen domare vore pligtig att stålla sig samma åsigt till efterråttelse. Sannt år visserligen, att lagutskottets omdöme i detta fall icke kan blifva för domaren till efterrättelse förbindande; men om det icke kan bestridas, att denna princips utredande till fullkomlig klarhet år af den mest genomgripande vigt för svenska folkets såkerhet i afseende på dess i grundlagen förbehållna råttighet att deltaga uti lagstiftningen och i afseende på hela lagskipningens gång; så lårer det ock få medgifvas, att justitieombudsmannen råtteligen förfarit, då han såstat uppmårksamheten derpå, att denna grundprincip icke år uti svenska lagfarenheten nöjaktigt utredd, och att begreppet om sjelfva domstolarnes beståmmelse till följd deraf år vacklande. Den sålunda lemnade utredningen, öfver hvilken det, enligt reservantens åsigt, ålegat lagutskottet att meddela utlåtande, bör, såsom han vågar hoppas, medföra den stora nytta, att domarekorpsens samtlige medlemmar, hvilkas åsigter i den maktpåliggande frågan ånnu åro vacklande, skola finna sig af pligt uppmanade att moget begrunda densamma till dess de derom hunnit fullkomligt stadga sin öfvertygelse, för hvilket åndamål de utan tvifvel skola finna det vara af ej ringa nytta att låsa och återlåsa den af justitieombudsmannen uti beråttelsen för år 1849 i denna fråga meddelade utredning, af hvilken hår nedan återgifvas några få satser, så lydande: -vid domaremakten hvilar samhållets lagbundna trygghet. Ingenting skyddar allmän och enskild frihet, rått, säkerhet, om ej denna makt uppfyller sitt kall. Och med icke mindre fog torde kunna sågas, att så långe domaremaktens utöfning år ostörd, och dess åligganden fullgöras i undergifvenhet för lagen, och för ingen annan, den samhållsinråttning, som frambragt och uppråtthåller en sådan utöfning af domaremakten, derigenom också uppfyllt det vigtigaste af sin beståmmelse-. Det första nödvåndiga för möjligheten att fullgöra domares kall år, att han vet, hvad han under nuvarande lag skulle lyda. Han får då icke tvingas att för lag erkänna, hvad han ej finner så vara.s — — — Från lagstiftarens behörighet allena hårss tt——————— OROAR ETERN