Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1851, sida 1

David, Bäfverjägaren. (Forts. o. slut fr. N:o 43.) I samma ögonblick stannade den andre båfverjågaren båten. , Vattnets rörelse tillkännagaf hvar Ramsay hade försvunnit och utvisade tillika, att kampen ånnu fortfor under vågorna. Plötsligt höjdes indianens armar för att äler nedsalla och ett hufvud visade sig. — David! ropade den förskräckta Nåhala. br Hår år jag! svarade den unge mannens röst. — Och vilden? frågade Pierre. — Hos fiskarne! blef Davids svar. De båda båfverjågarne hjelpte honom att åter stiga i båten, och den unga indianskan kastade sig i hans armar. — Skyndom att åter komma i strömfåran! sade den unge mannen; det blir rörelse i lägren ... I sjelfva verket hårdes åfven från stranden ett otydligt buller. Några skuggor reste sig, men det var endast för några ögonblick våra resande egde skål till fruktan; allt blef snart åter tyst.