Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1851, sida 1

utskott nårmare utredd och utvecklad, skulle man båättre komma i tillsålle att bedöma den samma. Imellertid ansåg talaren att föga skulle vinnas med motionerna och ånnu mindre med nedsåttandet af en kommitt. Utskottet komme nog att emottaga och affårda motionerna så, som de fårtjenade, utan någon kom mittk. Med motionåren kunde talaren på intet sått inståmma. I detta yttrande inståmde David Andersson från Halland. XIV. Nils Pehrsson från Sådermanland sade sig hafva tagit för god den förklaring, som Strindlund och Lars Olsson afgsifvit, betråfsande bevekelsegrunderna för motionerna; men kunde ej fråntråda sin förut yttrade mening, att språket och tonen i desamma voro stötande, och att det var obilligt, att emot det nuvarande Borgareståndet framdraga saker, som det icke rådde för. Mot Lars Olssons anförande sade talaren sig hafva mycket att anmårka, i fall det skulle nagelfaras; men som en sådan granskning skulle blifva alltför vidlyftig, ville han inskrånka sig till en anmårkning rörande det påstående att ståderna förtryckt och förtrycka landsbygden. Han frågade fördenskull, huru jordbruket skulle kunna berga sig, om ej ståder funnes? Hvar skulle bonden blifva af med sina jordbruksalster, om ej ståderna konsumerade desamma? Hvar skulle ståderna afsätta sina handtverksoch handels-produkter, om ej landsbygden sunnes? Det måste ju naturligtvis finnas en stindig rekelverkan mellan ståderna och landet. Talaren önskade lika ilrigt som motionåren, att stådernas och landets bördor skulle blifva låttade och jemkade; men det sått, som motionåren dertill valt ansåg han ej vara det råtta. Att vilja måkla fred och föra ett hotande språk vore olämpligt. Med Nils Pehrsson förenade sig Ingemund Odin från Gottland och Anders Kylander från Wermland. XV. J. J. Rutberg från Norrbottens lån trodde Borgareståndet vara alltför högsinnadt att för de ifrågavarande motionerna vilja utkråfva någon håmnd på Bondeständet. Då motionåren åsyftade lindring i skattebördorna, så inståmde talaren så till vida med honom, att han yrkade remiss till vederb. utskott, som nog skulle veta att tilise, det icke några brådstörtande åtgärder komme att af motionerna föranledas. Med Rutberg förenade sig Magnus Månsson srån Östergöthland. XVI. Anders Medin från Kronobergs lån sade sig inståmma med motionåren och yrka remiss. Han tyckte det vara besynnerligt, att man så mycket fruktade att ståta sig med Borgareståndet. Råttvisa borde ju aldrig kunna förorsaka ovånskap. Den Hel. skrift såger ju: Gifver Kejsaren hvad Kejsaren tillhörer och den skatt som skatt bör-. Talaren ansåg att alla böra betala skatt och den jemnt fördelad, eller i proportion af hvad hvar och en eger, o. s. v. Sedan Strindlund utdelat en och annan pik till sina motståndare får deras liberalitet att medgifva hvad de ej kunde förvågra (neml. remiss af motionerna till vederb. utskott) och yttrat sin förundran öfyer att man, hvad hans motioner vidkomme, fåstat sig så mycket vid ZZ