Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1851, sida 1

halas lycka, sade han: den unga flickan har en hvits hjerta; lifvet i ödemarken synes henne för hårdt; hennes plats år i ett Blekt Ansigtes hydda och hon har valt din. Den unga indianskan bekråftade sin broders — Min broder skulle ej vilja förhindra Neord och David gjorde ej vidare invåndningar mot en förening, som uppfyllde alla hans önskningar. Emellertid framskred årstiden. Kompagniets agenter hade slutat sin byteshandel; man beredde sig att afsånda den båsta delen afpelsverken på Missouri, som öfverenskommit var, och förfärdigade för detta åndamål ett dussin låderbåtar. Dessa båtar, af aderton fots långd och fem fots bredd, bildades af trenne buffelhudar, utspånda öfver fina trådspjelar, som utgjorde en slags stomme. Sömmarne, som förenade dem, beströkos omsorgsfullt med talg och aska, och den lastade båten gick ej djupare ån två fot i vattnet. Besättningen på hvar och en bestod af trenne mån. Afresans ögonblick var inne och David gick ombord med Nehala. Soko, som följt dem ånda till stranden, kunde ej slita sig från sin syster. Då han efter långa omfamningar satte sig i båten och råckte handen åt David, sade