Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1851, sida 1

en morgon en ryttare ankom till lågret, uppgifvande Kansaskrigarnes segerrop. Det var Soko. Då han mårkte sin syster och David, ropade han dem redan på långt håll. — Må min broder taga fyra mulåsnor och följa mig, sade han åt den unge båfverjågaren. — lvarsföre då? — För att hemta Nehalas hemgift. — Hvad menar du? utropade den unga flickan. — Jag menar att denna gång år det e) mannen, som begåfvar sin utvalda bruds slågtingar, hvilket år bruket hos oss, utan slågtingen, som begäfvar mannen . . . Men skynda! tilllade han; ett dröjsmål kan förstöra allt; laga i ordning fyra mulåsnor. — Hvad har du då upptåckt, frågade David. — Ett pelsverksgömställe, tillhörande Svartsötterna. 6. David och Soko foro med mulåsnorna och återkommo om tre dagar med ett förråd af båfverskinn, vårda flere tusen dollars. Kansasindianen sålde dem till kompagniets agenter och tvingade David att emottaga priset derför.