Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1851, sida 1

Korrespondens. (Forts. o. sl. fr. N:o 40.) VI. Henrik Andersson från Örebro lån yttrade, att sedan Anders Eriksson och Nils Pehrsson så illräckligt och utförligt ätillrättavisat motionåren, hade ej han sjelf synnerligen mycket att tillägga, utan instämde till alla delar i deras yttranden. Han sade sig imellertid vilja anföra hvad som under det nyss föredragna anförandets upplåsning hade runnit honom i sinnet. Så långe han neml. hörde talas om Kalmarvisor, kindpustar, nåsknåppar, hårdragning, vagnars kullstjelpande)). trodde jag att motionen härslammade från Barkarby; men sedermera hade han tyckt sig deri upptåcka något ridderligt, en uppsats i ridderlig anda. Talaren trodde, att han ej bedrog sig särdeles mycket, i sall han ansåge att motionerna icke hade sin sader inom bondeståndet. Skulle den åter sinnas der, så ansåg talaren, att barnet åtminstone blifvit adladt straxt ester södelsen, ehuru det af bånder blifvit befor dradt till dopet. Talaren beklagade högligen att ett slikt tråtofrö någonsin blifvit utsådt och önskade, att motionerna måtte skickas under bordet, i stället för att remitteras till utskottet. I samma anda som de hår ofvan citerade talarne yttrade sig åfven Anders Andersson från Skaraborgs lån och Nils Jeppsson från Malmöhus lån, i hvilkas yttranden Johannes Johansson från Jönköpings, Jonas Johansson från Gefleborgs samt Herman Jonsson Öbom från Norrbottens lån inståmde. VII. Pehr Hansson från Carlstads lån yttrade, att de ifrågavarande motionerna voro ej allenast en öppen krigsförklaring, mot borgareståndet, utan kunde tillochmed sågas vara en eldbomb, åmnad att krevera mellan stånden. De voro ett oenighetsfrö, som skulle skilja de stånd som hitintills troget understödt hvarandra. Talaren sade sig fördenskull helst skola hafva önskat, att de alldrig sett dagsljuset. VIII. Pehr Nilsson ville icke frånkänna motionerna ett godt syfte; men han trodde, att de blott skulle komma att våcka split och oenighet mellan tvenne stånd, som förut råckt hvarandra handen och hjelpts åt att ned) Ord och bilder, som förekomma i Lars Olssons anförande tiil försvar för de Strindlundska motionerna. Korrespond. anm. —ALTERVTTRREEERTNEDIEEETEEEEE——A es