Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1851, sida 2

att hr grosshandlaren L. E. Magnus nedlade den besattning. säsom församlingens föreständare, som han i icke mindre ån 50 år innehaft. Festen egde rum uti hr sabrikör Furstenbergs lokal, hvilken för tillsället var dekorerad till en smakfull trådgård med våxter och blommor. Sedan man hade samlat sig kl. 4 e. m., anlånde hr Magnus och emotltogs af de för tillfållet utsedde vårdarne, hvarefter man satte sig till bordet, som åfven på det prydligaste var dekoreradt. Innan man satte sig bad hr Magnus om ordet och tackade under rörelse församlingen för det förtroende den visat honom under de 50 år han varit dess ordförande. Vid bordet proponerades af en af vårdarne, hr Gottfried Jacobsson, en skål för Konungen och den Kongl. familjen; hvarpå Folksången afsjöngs. Derester proponerades af densamme uti ett särdeles iyckadt föredrag skålen för hr Magnus. Denna skål beledsagades af hurrarop och fanfarer och för tillfållet författade, hår nedan intagne, verser afsjöngos. Vidare föreslogs en skål för Götheborgs vålgång samt flera andra, alla väl sframställde och af sånger åtföljde. Festen var både högtidlig och briljant, och man skiljdes åt först kl. half I1 e. m. Hell Dig, Du vördnadsvärde, hell! Du prydnad i vårt sköte! Hell oss! att vid Din lefnadsqväll vi juble Dig imöte. Ett sekels hålft, ur tidens flod, uppreste Dig en minnesstod, Dig sjelf och oss till åra. Går Du att lemna oss? o nej! Då skildes vi med smårta; Du ordet långre förer ej, men qvarstår i vårt bjerta. Så tacksamt varmt det bjertat slår vid glansen af ditt silfverhår, vid glansen af din åra. Din vandel, Nestor! ja den år en årorikt förfluten. Som barn vi samlas kring Dig hår, en krets af kårlek sluten. Den slutes fastare i dag vid skålen i vårt högtidslag, Dig, Patriark, till åra! I går afton gaf hr Oscar Andersson med sållskap sin 2:dra representation, bestående af Jernbåraren, skådespel med sång i 3 akter och 6 tablåer, af A. Blanche, samt en enaktskomedi med sång, kallad: Ett Puts eller Flickan och Soldaten, fritt efter danska pjesen -Soldaterlöjer-, med originalkupletter af Hedberg. Musiken arrangerad af Israel Sandström. Den första pjesen gafs af alla de spelande med god ensemble och hr Berglund uppbar 2 ganska bra Jernbårarens roll. Fru Andersson såsom Anna och hr Hallberg såsom Filman framkallade lifliga applåder. Då pjesens innehåll hårstådes för långesedan år bekant, torde det vara öfverslödigt att orda derom. Dekorationen i sista tablåen var sårdeles vacker, hellst hvad månbelysningen betråffar; dock borde kyrkan antingen varit något högre eller ock mera aflågsen, ty nu nådde hr Berglund nåstan ånda till takfoten af densamma. Uti den andra pjesen har en rik possessionat, Furustn, hr Berglund, en dotter Emilie, m:ll Östersson. En gammal lagman Mutström, br Hallberg har en förlåst systerson, magister Mahl, hr Andersson, hvilken han önskar se förenad med gubben Furustens rika dotter, men sadren håller henne så godt som innestångd på hennes rum, och dessutom har en löjtnant Stolpe, hr Almqvist, som en tid varit på måtning i trakten, fattat kårlek till samma sötunge: svårigheten att träsla henne, håfves för honom af en ung artist Almen, hr G. Sandström, genom hvarjehanda upptåg och förklådningar. Upplösningen sker naturligtvis till Emilies och löjtnantens stora belåtenhet. De mest sramträdande karakterne utfördes af hrr Hallberg och G. Sandström på ett ganska tillfredsstållande sått, ett manär att hugga efter anden som hr H. lveckLiot hagaonee