Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1851, sida 1

måga stär, all betydelse och verkan af bondeståndets votum, genom att behandla detsamma som en bagatell. Må dock Å. B. i den vågen följa sina äsigter om det råtta och får fosterlandet nyttigaste; må A. B. sysselsåtta sig med sitt streckförslag, derest A. B. anser, att ett sådant förslag skall bli låttare att genomföra, vinna nationens större sympathier och mera gagna landet, ån Örebroförslaget; må A. B. allenast såga saken rent ut och icke hålla sina talrika låsare i denna ovisshet, som qvåfver allt intresse, all vårma för representationsfrågan, mera ån allt annat. Är det detta åndamål A. B. vill vinna? Måhånda: det skall sramdeles båttre visa sig hvad A. B. för bakom skölden. Hvad angår A. B:s påminnelser om klausulen i bondeståndets förklaring, jemte den öfverenskommelse, som blifvit tråffad emellan ett större antal medlemmar utaf bondeståndet ån dem som underskrifvit sörklaringen, så åro vi i tillsålle att derom upplysa ett och annat. Den ifrågavarande klausulen gjordes till stor del såsom en koncession åt borgareståndet, men har blifvit bestridd af flera ledamöter af bondeståndet, hvilka äfven derföre skrifvit under sina namn, med det tillågg, att de antaga Örebroförslaget oföråndradt. Bland dem, som så tecknade sig, nåmna vi endast en af riksdagsmånnen ifrån Bohuslån, hvilken på ett reformmöte, straxt före hans afresa till riksdagen bevistadt af Åsver 200 hemmansågare, erhållit den beståmda fö reskrift, att ingifva till konstitutionsutskottet och sedermera verka för Örebro-förslaget ofsöråndradt. Endast förändringen i riksdagens årliga sammankallande var bondeståndets egen fordran. Ehurn vigtiga dessa inskrånkningar i Örebro förslaget äro, så qvarstår dock det obestridliga faktum, att bondes åndets förklaring år liberalare ån någon hittills vid riksdagen producerad opinion. A. B:s försök, att förringa verkan deraf, genom att framhålla nåmnde inskrånkningar, år således af den halt, att vi ej vilja karakterisera det, såsom det förtjenade. — Rörande öfverenskommelsen mellan det stora antalet af bondeståndets ledamöter, att deras anslutning till Örebroförslaget icke Borde så förstås, som skulle de motsåtta sig allt, som icke precis inståmde dermed-, så hånger det med den saken ihop, på följande sått. Då, sedan bondeståndets förklaring blifvit under tecknad af ståndets majoritet, ett litet sammantråde hålls, der, bland annat, man öfverlade, huruvida ej borgareståndet borde och skulle kunna förmås ansluta sig till bondeståndet, då enighet emellan de båda stånden vore framför allt af nåden, så pousserades der ifrigt den frågan, huruvida den ofta berörda förklaringen borde anses så bindande, att de som undertecknade densamma skulle motsåtta sig hvarje föråndring t. ex. i fördelning af valdistrikter, landsthingets sammansåttning, m. m. som ej precis öfverensståmde dermed. Den upplysta ledamot af bondeståndet, som var nårvarande vid sammankomsten och som utan tvifvel, liksom mer ån en närvarande person, blef öfverraskad att finna invånningar emot några detaljer af Örebrofårslaget ifrån en af de personer, som verksam