Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1851, sida 1

— Min broder kan ej öfvertala Rödskinnen att onddigtvis blottstålla sig för döden, sade Soko till honom: om dagen tråsla alla hugg, men i mörkret kan man öfverraska sin fiende. Chefens åra består ej blott i segern, men åfven i att hafva omsorg för sina krigare. Man måste således finna sig i att vånta. Spejare utsåndes likvål för att följa Svartsotsindianerna i spären och underrätta sig om deras lågerplats. De återkommo mot aftonen med alla önskliga upplysningar. De båda trupperna uppgjorde ensallsplanen, bevåpnade sig under tystnad och satte sig i marsch på tvenne sårskilta vågar. Un gefår vid middagstiden ankommo båda till Svartfötternas låger. Allt var tyst der och några krigare af de Genomborrade Nåsorna hade redan smugit sig till pålarne får att lösgöra håstarne, då en hund gjorde larm. Indianerna voro genast på fötter, men Pierre och hans trupp störtade emot dem med sabeln i hand och nedhöggo alla de trässade. Sålunda öfverraskade ville Svartsötterna fly, men då råkade de midt ibland de Genomborrade Nåsorna, som dödade ett dussin af dem; de, som undkommo, simmade ådfver floden, och dagen derpå förrissade man sig om, att de tagit vågen till sitt eget område.