Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1851, sida 1

(8 DCVISLACC UElIlSdlUUIIIIA. Äntonbladets antiliberala böjelser. Vi utlofvade i Lördagsnumret, att vi innan kort skulle besvara hvad som i en aftonbladsartikel för den 10 dennes blifvit yttradt till förringande af den sårdeles betydelsefulla benågenhet får Örehroförslaget, hvilken det liberala bondeståndet lagt i dagen. Men ett par dar derefter kom oss till handa ett nummer af Örebro Tidning, deri Aftonbladets försök att nedsätta bondeständets liberalism och att förringa vårdet af dess yttrade opinion blifvit i allo gendrisna medelst en långre förjenstsull artikel, hållen i ett öppet och manligt språk, hvilken vi utbedja oss hårnedan få meddela såsom vårt eget svar till Äftonbladet. Framdrifven af G. H. och Sjöf. Tidning, att yttra sig i frågan, har Aftonbladet åndteligen brutit sin ominösa tystnad, rörande bondeståndets opigionsyttring i representationsfrågan. Det sått, hvarpå Å. B. behandlat denna angelågenhet. har hos alla personer, hvilka vi ånnu hört tala derom, väckt en lislig förtrytelse. -Aftonbladet år bedrågligt har det låtit från alla håll, och man bar mer eller mindre skarpt varierat detta omdöme. För egen del hafva vi betraktat Aftonbladets beteende i denna sak, såsom i många andra, utan all harm eller bitterhet. Der man aldrig hyst stort förtroende, der kånner man sig ej heller bedragen. Emellertid påkallar Aftonbladets artikel några ord till svar, hvilket vi hår i allt lugn skola afgifva. Hela A. B:s behandling af saken visar, att A. B. vill omintetgöra kraften och verkan af den ifrågavarande opinionsyttringen först genom att helt och hållet ignonera densamma, sedermera, genom att behandla den såsom en fullkomlig bagatell. Vi våga dock hemstålla till A B:s båttre vetande, om det år en sådan bagatell, om det icke tvertom år en lika vigtig som glådjande företeelse, att det stånd, hvars votum i representationsfrågan nyss blif vit så sörtydt; det stånd, som företrådesvis, om icke uteslutande, representerar svenska folket, asgifvit nåra nog enhålligt en opinionsyttring, hvilken, hurn Å. B. må vånda densamma, år liberalare ån någon opinion, som någonsin förut tejort sig vid riksdagen gällande, liberalare ån hvad sjelfva det liberala borgarståndet synes gilia, ja, liberalare ån hvad sjelfva liberalismens banö6rförare — Aftonbladet, synes vilja gå in på. Anser A. B. en sådan opinionsyttring för en bagatell? Vi tro det ej; men A. B., som förmodligen i densamma fann en yttring, hvari det ej fått hafva någon del, som hade gått utan Aftonbladets medverkan, alldenstund det var ett ögonblicks verk af det eniga ståndet; A. B., som då såsom båst ruminerade med ett annat förslag och nu fann sig förekommen; A. B. söker nu omintetgöra, hvad i dess för