Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1851, sida 1

Qc— — — krigsartiklarne sågs, officerare icke må utan laggiltiga orsaker afsked begåra; samt att Således de för enskilda ansökningar, hvartill afskedsansökningar åro att hänföra, stadgade formulår åro gilna, icke till ordagrann efterråttelse för ansökningarnes innehåll, hvilket i följd af olika förhållanden måste blifva omvexlande, utan, såsom ock den nådiga generalordern utmårker, till ledning vid ansökningarnes formella uppstållning. J öfverensstämmelse med dessa åsigter och enår innehållet af hr kapten Belfrages ifrågavarande underdåniga afskedsanstkning, utan presumeradt sammanhang med förhållanden, hvilka i afskedsansökningen ej uttryckligen vidördes och måjligen icke eller deri afsågos, icke lårer, såsom hr generallöjtnanten grefve Löwenhielm förmenat, kunna lagligen anses utmårka indisciplinår obelåtenhet, anser krigssiskalsembetet hr kapten Belfrage ieke hafva genom afakedsansåkningens uppstållning öfvertrådt något lagbud och ån mindre gjort sig till straff derutinnan förfallen; i hvilket sistnåmnde hånseende må ytterligare anmårkas, att, om ock ansökningen varit till formen stridande emot författningarne, annan päsöljd deraf icke bordt ega rum, ån att regementschefen och sedermera generalbefålhafvaren vågrat emottaga och till vederbörande insånda den formvidriga ansökningen. Hvad slutligen angår det -sjelfvåldoch den -trotsighet-,F, som hr generallöjtananten grefve Löwenhielm lagt hr kapten Belfrage till last, för det han icke hörsammat sin regementschess sörestållningar om uteslutande of ansökningens motiver, så finnes upplyst af de i åmnet från regementschefen till gencralpesålet aflåtna skrifvelser, hvad hr öfversten von Heideman ock i sårskildt afgifvit utlåtande ytterligare bekräftat, att hr öfversten, som sjelf ansett afskedsansåkningen med gällande Stodganden förenlig och endast betraktat de anlörda motiverna såsom vobehösligaoch vintetsägander, väl anmodat hr kaptenen att utesluta desamma och derom till honom sramSstållt önskan, men funnit sig icke kunna vågI ra att emottaga ansökningen; och som de meddelanden, hvilka sålunda emellan regementschefen och hans underordnade egt rum, I uppenbarligen tillhört det område af förtroende, hvarinnom krigslydnadens kraf icke sträcka sig, samt hr kapten Belsrages underlåtenhet att derpå göra afseende icke kunnat eller bordt blifva föremål för disciplinår behandling, anser krigssiskalsembetet hr generallöjtnanten grefve Löwenhielm icke heller i denna omståndighet hafva egt laga skål för sin vidtagna bestraffningsåtgård. På grund håraf får krigsfiskalsembetet vördsamt yrka, att hr generallöjtnanten grefve Löwenhielm, som utan laga skål låtit straffa hr kapten Belfrage, dersöre måtte, jemlikt 2 kap. 30 kongl. krigsartiklarne och kongl. cirkulåret d. 26 Nov. 1812, varda dömd at! på två månader suspenderas från generalbefålhafvare-embetet i 3:dje militårdistriktet med åtföljande lån, som under tiden bör krigsmanshuset tillfalla. Då hr kapten Belfrage åter uti sin klago skrift af d. 3 sistl. Maj emot sin vederpar begagnat missfirmligt skrifsått, lårer han derrr