Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1851, sida 1

men ej dödliga. Tillsållighetsdoktorn tvåttade och förband dem, samt förklarade att Kansasindianen skulle tillfriskna. Återstod nu att veta, hvar man skulle gåra af honom till dess han blef återstålld. Hans sår hindrade honom att till fots följa kapten Sablettes trupp och ingen håst fanns att låna honom. Å andra sidan, att ösvergifva honom i det tillstånd, hvari han nu befann sig, hade varit att ofelbart lemna honom i sina fienders våld. Pierre framstållde får sin unge kamrat dessa svårigheter; men denne hade beslutat att underkasta sig alla följderna af sin goda handling och ej underlåta något för att bringa den till ett lyckligt slut. Han förklarade sig beredvillig att afstå sin håst åt Soko — det var indianens namn — och att sjelf följa truppen till fots, hvilket han åfven följande dag gjorde. Pierre, intagen af alla kolonistens fördomar, skakade på hufvudet. DOÖ — Du handlar vål som kristen, sade han, men ej som en klok man; ty det år lika sällsynt att finna erkånsla i en indians hjerta, som en set lax i Nebraska ). ) De laxar, som gå uppför de amerikanska floderna, bli utomordentligt magra genom de anstrångningar de I måste göra, för att kåmpa mot den starka strömmen.