Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1851, sida 1

— ————— i högsta grad hos sig förena alla ofvannåmnde egenskaper. För att detta önskvärda mål må kunna ernås anser reservanten, i hufvudsaklig dfverensståmmelse med de af justitieombudsmannen uttalade åsigter, det vara erforderligt: 1) att lönerna för högsta domstolens ledamöter förhöjas så, att platserna derstådes kunna emottagas al domare i allmånhet och af dem komma att efterstråfvas såsom en verklig utmårkelse för den sanna öfverlägsna förtjensten; 2) att domstolarnes arbetssått blir sådant, att det, betraktadt såsom en skola för den praktiska lagfarenheten, hos den yngre domarepersonalen på samma gång skårper omdömesförmågan och stårker den sjelfståndiga kraften i viljan, hvartill bland annat erfordras en öppen diskussion och en motiverad omröstning vid hvarje saks afgörande i Öfverråtterna, och att sålunda icke, på sått åtminstone inom en af dem nu tillgår, saken, såsom det lårer heta, tages för afgjord, utan att den lårgirige protokollsföranden ens har någon aning om att beslut deruti fattats, ån mindre vet, hvad beslutet kommer att innehålla; samt 3) att opinionsnåmnden såttes i tillfålle att kunna med ovåld utöfva den makt, som grundlagarne ät densamma uppdragit. Reservanten anför derefter åtskilligt om den betänketid, som högsta domstolens ledamåter plåga taga sig och hvilken på intet sått står tillsammans hvarken med lag eller billighet. I lagen stadgas ett rådrum af blott fyra dagar, hvilket medgisves domaren, för att han, vid föredragning af en vigtigare sak, må kunna sig på beslutet nogare betånka. Högsta domstolens ledamöter åter utstråcka ofta denna dem lemnade betånketid ej blott till fyra veckor utan till åtta månader och deröfver.Om nu, yttrar reservanten, så hånda skulle (hvilket ingalunda år utan exempel) att den, som med ovisshetens pinsamma kånsla den ena dagen efter den andra afvaktat det beslut, hvarigenom hans timliga vål eller ve oåterkalleligen skulle asgöras, åndteligen efter den långa tidens förlopp erhåller ett beslut, som, lemnande sjelfva saken oafgjord, med t. ex. en rösts pluralitet förklarar densamma hafva varit af obehörig domstol handlagd, så skall det såkerligen ursåktas den rättsökande om han börjar tvifla, att lagskipningens tillstånd i vårt land är sädant, som det borde vara; ty svårligen kan det sågas, att folkets anspråk på högsta domaremaktens medlemmar äro ölverdrisna, om det sörutsattes att den, som anser sig behörig att bland den intaga en plats, bör ega både tillräcklig insigt och omdömessörmåga för att antingen genast efter en saks föredragning, eller åtminstone inom den af lagen bestämda betånketid, kun na beståmma sin åsigt uti den enkla preliminårfrågan, huruvida målet blifvit inståmdt till behörig domstol eller ej.Då det visst icke kan bestridas, att så beskaffade högsta domaremaktens åtgårder, som de ofvannåmnda, i högsta grad menligt inverka på den allmånna såkerheten för medborgares rättigheter, så tyckes ock vara af stor vigt, alt justitie-ombudsmannen uti sina beråttelser lemnar redogörelse för så beskaffade och dermed likartade fall, helst opinionsnåmnden derigenom otvifsvelakligt skall erHHHHAHAHAHAAA : A