Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 2

AiAi —— —-—— sråmmande stiga in. Slutligen hemtade hon dock mod att göra detta, och nu visade Emiline, fiskarens dotter, sitt tåcka, leende ansigte genom den Öppnade dörren. Sliten från alla de kåra föremål, hvarvid hon blifvit van sedan fordna dagar, lemnad ensam och dfvergifven på ett vildt, ödsligt stålle, omgifven af faror och för första gången målt af lidandet, var Margrethas hjerta endast alltför böjdt att hånsilva sig åt dem, som nu kunde ega anspråk på hennes tacksamhet. Hon fann Emiline vånlig och mild och, ehuru yngre, af ett fastare lynne ån hon sjelf egde, emedan denna unga slicka blifvit uppfostrad i en strångare skola; också fåstade sig Margretha snart vid henne. Men ödet hade kastat i hennes våg ånnu en varelse, som hon ej ku de undandraga samma naturliga tillgifvenhet, huru troligt det ån var, alt denna kånsla skulle bli störande för hennes lugn. Albert, fiskarens son, som af sin fader blifvit qvarlemnad, på det hon ej måtte sakna ett manligt beskydd, besökte hvarje dag, morgon och afton, i sin systers sällskap hennes gömstålle; och Margaretha lårde sig snart att långta efter dessa timmar såsom de gladaste af hennes tröttsamma instängning. Forts.) LL--. es:e54 — DU:i vEÄ5Ö . 1