Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 1

— Jag fruktar ingenting, svarade fiskaren lugnt. Men hår år min son! Albert, Guds vålsignelse vare med dig, min gosse, tillade han, då hyddans dörr öppnades för att inslåppa en ung man, hvars mörka, korpsvarta lockar dröpo af nattresnet. Välkommen tillbaka! Men du kommer i en stund af oro och bekymmer. Sått den stora bommen får dörren och låt ingen intråda, under det jag visar denna fråmling en tillslyktsort, som han ej kånner. — Ingen skall intråda lefvande, sade den unge mannen, sedan han besvarat sin faders omsamning. Då fiskaren tagit ett af ljusen från bordet, gick han igenom det rum, der den sköna, I olyckliga Margreta af Flandern låg, nu uppvaknad från den svimning, i hvilken hon fallit, till minne och medvetande af sin sorgliga tillvaro. skulle någon försöka att inslå dörren, hviskade siskaren i förbigåendet åt sin hustru, så för henne hastist efter mig och låt Albert och Emiline sölja. Och gående vidare med herren af Wavrin till j rummet innanföre, gaf han sin gåst ljuset, unI der det han sjelf framgick till våggen, som på I denna sida slutade hyddan. Den hade utgjort en del af någon gammal byggnad, troligast ett kloster, hvilket får långliga tider tillbaka i inne