Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 1

i—U—o— ——— ett af de nuv. stånden. samt ett solkthing, bestående af 24 ledamöter från ståderna och 96 ledamöter från landsbygden, bildadt åfven föröfrigt i närmaste öfverensståämmelse med Örebro-mötets förslag. Thingen hafva, vid grundlagsfrågors afgörande, icke absolut veto mot hvarandra, utan skola. der två tredjedelar al ett things ledamöter förenat sig um antagandet af ett grundlagssörslag. som hvilat örer ifrån en riksdag, vid nåsta riksdag sammantråda och rösta gemensamt. om två tredjedelar af den så förenade församlingen då antaga förändringen. blifve densamma riksdagens beslut. Detta år i största korthet innehållet af d:r Thomanders förslag. Om vi ån i viss mån kunna inståmma med Aftonbladet att detta förslag, likasom alla andra, hvilkas hufvudresultat blir liberalt, gerna kan af reformvånnerna antagas. så kunna vi dock icke inse någon möjlighet att resormvånnerna skola kunna omfatta detta förslag med något det aldraminsta deltagande. Reformvånnerna hafva uppstållt sina principer och framlagt för landet ett på dessa principer bygdt kepresentalionsföfslag, Det år nu deras program, den så att såga: fana, omkring hvilken de slutit sig. Är det tånkbart att de skola kunna och vilja dfvergifva denna fasta position och sluta sig till hvarje nytt representationsförslag, som möjligen skall produceras, åfven om detta voro någon smula liberalare ån det gamla ståndsvåsendet? Ett sådant vacklande vore, efter vårt förmenande, en klen taktik. Då nu detta bör kunna låtteligen inses, då hvarje sannt liberal sosterlandsvän bör förstå, att reformvännerna ieke kunna för individuella tycken dfvergifva ett förslag, som af en mångd personer öfver hela riket blifvit varmt omfattadt; då dertill slutligen kommer, att detta förslag, med någon modifikation, vunnit de stårsta sympathier hos den ena hålften af vår representation, den hålft, som allena kan göra anspråk på att representera nationen, — då finna vi sannerligen intet skål för de liberala, att komma I fram med några nya projekter, hvilka alltid i mer eller mindre mån skola splittra den liberala sidan, mellan hvars alla medlemmar enighet år framför allt af nåden. Uppsörandet af en hop dtvergångsförslager å år dessutom ett ganska onyttigt, om också vålment arbete, ifall dermed åsyftas att åstadkomma förslag, om hvilka de båda motsatta partierna kunna vånskapligen förena sig. Den, som haft några illusioner i den vågen bör hafva kunnat inse sitt misstag, då han betraktat de konservativa vid denna riksdag. Något förI medlingsförslag i denna anda år nåra nog otånkbart och omöjligt att uppgöra; men hvarje sådant förslag tjenar blott att söndra de liberala. beremot finnes ganska mycken möjlighet att genomdrifva ett fullt liberalt förslag. Så sanguiniskt detta låter, så opraktiskt det utan tvifvel skall komma att utskrikas, så torde dock en icke åflågsen framI tid besanna påståendet. Lyckas man, genom tvenne stånds enighet, kanske med bjelp af den förseglade sedeln, att få ett sannt liberalt förslag hvilande, så har hela landets stora, åfvervågande liberala majoritet någonting beståmdt att sluta sig omkring. Den opinion landet då skall komma att uttrycka blifver uAnnnnnnnm3nnnnnnnnnnhnnnnnnnnnn RRENO SES ETT SN