Fiskaren vid Scarphont. Af G. P. R. James. Två kapitel, utgörande en gammal historia. (Forts. fr. N:o 33.) — Hon kan ej långe fördöljas — fortfor Baldwin — och denna natt — ånnu denna natt måste jag finna utvåg att föra henne till Frankrikes kuster, för att der bringa henne i såkerhet, och som en trogen vån till min hådangångne suverån, förskaffa medel att rycka hans sons arf utur fiendernas hånder, innan deras makt blir befåstad. Vill ni våga er ut för att föra oss öfver hafvet i en båt, och ni skall vnna en belåning, som sållan faller på en fiskares lott? — Stormen år högljudd! sade fiskaren; vinden år kall; och innan ni uppnår Frankrikes kuster skall denna spåda blomma vissna får aldrig återupplifvas. Ni måste lemna henne år. — Men hon skall då upptåckas och mördas af sin faders banemån, svarade Baldwin. Hvad, år ni en man och dertill en sjöman, och fruktar att trotsa stormen för en sådan sak?