Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 1

tan tvifvel af den allvarliga natur. att de två ståuden skola engång tveka att såtta sig emot densamma. Af dessa och ånnu många flera skål, kunna vi knappast fatta, att någon som gör anspråk på att heta liberal, kan tveka att uppoffra små partiella meningsskiljaktigheter, för att förena sig med den majoritet såvål inom representationens liberala stånd, som hela nationen, hvilken uttalat sig för ÖrebroMötets representalionsförslag. Sårdeles våcker det förundran att ingen Stockholmstidning uttalat sig i åmnet ej ens nåmnt ett ord om den vackra opinionsyttring, som utgått ifrån Bondeståndet i representationsfrågan. Hafva de ej fört på tungan, en del af dessa herrar, att de antogo det hvilande förslaget endast såsom en Ofvergång? Det skall nu visa sig huru årligt de menade med denna öfvergång?: om deras försåkringar i detta fall voro endast skrymtaktiga lockelser, eller — kanske troligast — ett sått att jemnka kappan, vid frågan om den svåra sdecisionen. Vi erkånna uppriktigt; att den likgiltighet, som de Stockholmstidningar, hvilka kalla sig liberale-, visat i detta vigtiga åmne, under denna ganska afgörande tidpunkt, då frågan skall snart sörekomma i Konstitutions-utskottet, har rått mycket minskat det förtroende, vi önskade kunna hysa till publicister, som med alla sina fel, dock troget kåmpat för ett fritt och demokratiskt samhållsskick. Det kan vål vara godt att vara försigtig, att såtta fingret i munnen och kånna efter hvarifrån vinden blåser, innan man deciderar sin kurs; men det gifves tillfållen, då en sådan tveksamhet år feghet, då neutralitet år förråderi, då det gåller: -den som icke år med mig år emot mig., Ett sådant tillfålle år nu förhanden.