Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1851, sida 2

E Är ni Walran, fiskaren vid Scarphout, sade han, och vill ni gifva mig ert löfte att icke förråda mig? — Jag år Walran, svarade fiskaren, och gifver eder detta löfte. — Då år denna flicka dotter till Carl, grefve af Flandern, svarade fråmlingen. Jag har med sara för mitt eget lif frålsat henne från hennes faders mördare. Hennes faders mördare! utropade siskaren. Är han då död? — Han blef i går mördad i kyrkan — i sjelfva Brugges kyrka! Lyckligtvis var hans son frånvarande och hans dotter år nu råddad, såvida ni vill låna oss den hjelp, hvilken en ung man, som nu år sysselsatt att missleda våra förföljare, lofvade oss i ert namn. — Min son! sade fiskaren. Hans löste år mitt, men, såg mig, hvem år ni sjelf? — Jag år Baldwin, herre af Wavrin, svarade fråmlingen. Men, min gode fiskare, vi ha ej tid till långa samtal. Mördarnes parti år segrande i Flandern. Grefven år ihjälslagen; hans son, en yngling, år ånnu ej i stånd att återtaga eller försvara sin egendom utan hjelp; hans dotter år hår, förföljd af sin faders mördare. (Forts.) I AA SA OS EEE ISOLERAT OS FRENETISKT ARA