Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1851, sida 1

Sn huru mycket hafva de vunnit? De hefva i flera år arbetat På en behåflig låttnad i våra inre kommunikationer, och ånnu har den icke satt ett enda egentligt jernvågsarbete i gång. De hafva sedan flera decennier anstrångt sina båsta krafter att förbereda och genomföra behösliga föråndringar i de flesta grenar af vår lagstiftning, och vi se en riksdag samlad, utan att de nya förslagen kunnat bereda sig ett rum på ståndernas bord, utan de hvila i stållet i dammiga biblioteker. Och slutligen hafva de i en lång följd af år arbetat på åstadkommandet af en tidsenlig reform i vår nationella representation, såsom den oundgångliga förutsåttningen för hvarje annan samhållsförbåttring, och låsningen af denna lifsfråga år i detta ögonblick tillbakakastad uti en obeståmd framtid. Är detta ett bevis på den svenska medelklassens andliga vanmakt, eller huru? Och om den år det, hvar har man att såka dess anledning? Vi vilja till en början uppstålla ännu ett par andra frågor. Hvad var det för en makt som i England förmådde att inom få år genomdrifva två så oerhörda revolutioner som parlamentsreformen och spanmålslagarnes afskaffande? Vål icke regeringen och Öfverhuset, som satte sin vålfärd och sin åra i genomdrifvandet af dessa tidsenliga reformer? Och hvad var det som om våren 1849 i ett intet upplöste den hotande och utom England så fruktade Chartistdemonstrationen? Tillåfventyrs regeringens imponerande hällning i spetsen får en lojal och våldisciplinerad vapenstyrka; tillåfventyrs en liten falang af riddersmån, med sina kåcka rop på gamla anor? Och hvem har eröfrat Indien och införlifvat det östra Asiens ofantliga riken med den europeiska civilisationen, antingen några legioner guldsmidda gardestrupper, eller några fredliga köpmån i en vrå af en trång och smutsig gata? Hvad var det, som af de fordna tråsken skapat intagande trådgårdar och med ett nåt af jernbanor och telegraftrådar bundit landets blomstrande ståder tillsammans i en stor familj? Förmodligen ej den brittiska aristokratiens leda vid sina parker och dess faderliga kårlek för industri och ångmaschiner? Men det kan vara nog med dessa frågor, som vi kunde fortsätta i oåndlighet, och det år tid att söka ett svar på dem, som skall blifva kort och enkelt nog. Det år Englands medelklass som gjort alla dessa storverk, och den har måktat utföra dem, emedan den eger gudsfruktan) och upplysning, och resultatet af dessa båda. som år den sedliga handlingens energi. Vi neka dermed ej den brittiska aristokratiens stora sörtjenster: den största år att den vet hvad tiden fordrar och hvad en medelklass vill såga. I erkånnandet af intelligensens anspråk har den också sitt såkraste stöd: vi påminna om Sir Robert Peels ord till Cobden i Underhuset den 28 Januari 1846. Når man talar om engelsk religiositet, engelsk sedlighet, mensklighet och företagsamhet, så talar man om ) Att förf. ej med 5gudsfruktan, förstår , läseri, inses af ett yttrande i andra artikeln sid. 32, der förf. tadlar den sentimentala pietism, hvars hufvudsakliga sträfvande går ut på att känna sig eländig och göra sig sjelf och andra lifvet surt.