Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1851, sida 1

i — —— — em medelklassen orh den allmänna bildningen. vi skrifva för medelklassen, nemligen den del deraf som låser häcken, eller, såsom man år van att uttrycka sig, de bildade klasserna. Att skrifva för folket, eller de låsare som sakna den allmånna bildningens elementer, år en uppgift för en högre ordning af krafter, och vi våga ej, åtminstone för det nårvarande, försöka dess låsning. Vi vånda oss derföre till dem som redan innehafva den allmånna kulturens förutsåttningar och som ålska att betrakta och begrunda dess ståndigt vexlande företeelser. Men då vi sålunda bekånna oss till den allmänna bildningens inressen och åro beredde att i mån af vår förmåga föra dess talan i vårt fådernesland, torde det vara af vigt att med några ord antyda våra åsigter om väsendet, af denna allmänna bildning, hvars namn år i allas mun, men för hvars betydelse man i allmånhet synes ej nog hafva gjort sig reda. Då det engelska ordspråket såger att -kunskap år makt-, så vill detta såga ingenting mindre, ån att intelligensen år det menskliga samhållets verkliga och naturliga regering. Upplysningen skapade med den franska revolutionen af det tredje ståndet en politisk makt: samma upplysning skall en gång göra detsamma med det fjerde. Filantropen anstrånger sig att höja de arbetande klassernas sedlighet och upplysning; dessa bemådanden skola sluta med dessa klassers politiska sjelfståndighet, och den råtta filantropien båfvar ej för dessa resultater. Men utan denna upplysning, denna på sann grund byggda sedliga och andliga förådling, tjena alla revolutioner till intet, och Cobden, en af det industriella framskridandets kraftigaste och upplystaste målsmån, har vågat för Storbrittaniens arbetande klasser utsåga denna sanning. Når J stångt edra krogar, når J blifvit gudsruktiga, arbetsamma, sedliga och upplysta medborgare, då skall ingen hafva makt att neka eder de holitiska råttigheter som J efterstråsven. Dessförinnan skolen J ej kunna bruka och bevara dem, om de också skånktes eder-. Det har fordrats långa och smårtsamma erfarenheter å båda sidor, både hos regeringar och arbetsklasser, får att göra denna sanning insedd och behjertad. Det år endast genom frihet som menniskan uppfostras till frihet, emedan frihetens våsende ej år något fårdigt och absolut, utan ett evigt och oaf brutet vardande. För oss står det sjerde ständets eller arbetsintressenas problem något mera i sjertan än annorstådes, ehuru åfven vi börja att spörja förkånningarne af den stora krisen. Detta år också helt naturligt, emedan den egentliga medelklassen hos oss ännu ej mognat till den betydenhet och den makt hvartill den år åmnad, och skålet dertill kunna vi blott söka i dess brist på intelligens i ordets vidstråcktaste betydelse. Ett sådant påstående kan tyckas hårdt nog, och vi höra på förhand invåndas, att den svenska medelklassen år lika så mycket, om ej mer, bildad ån i de flesta europeiska lånder. Likvål ligga bevisen för vår sats ej sårdeles långt borta. Det torde vål icke kunna nekas att det år hos medelklassen som vår sednaste historia har att söka framåtskridandets egentliga kåmpar. Nävål,