Ett och annat. Diverse följetongsartiklar, tillskarfrade af Liber. IV. En Götheborger historia. (Forts. o. slut fr. N:o 31). Det prasslar i låfven. Ettfruntimmer nalkas. — Är det ni Psyche? — frågar vår ålskare sakta. , — Vet hut herre, — ljöd det ozånliga svaret från en visst icke tjusande ståmma, — jag skall såga herrn, att jag år en årig flicka jag, och inte en — sådan der. Hon var ingen Psyche, det hördes nog; hon var en allvarsam köksa. Hr Goddamson fann genast stt misstag och fortsatte sin promenad, obekymrad om, att den vredgade köksan ånnu en temig stund stod qvar och ropade efter honon sitt Stortjuf! Stortjufl. Detta epithet, det värsta det Götheborgska gatuovettet sörmår upptånka, kan ni alltid vara såker att få håa på våra gator, om ni t. ex. tillfålligtvis råkit trampa en eller annan månglerska eller schåare på foten. Hr Goddamson stöter åtr på ett sruntimmer, hvilket, inom parenths sagdt, visserligen