Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1851, sida 1

Article Image
Jödrändigheten af en anslutning till bondeståndet. Under det att den glada underråttelsen om Örebroförslagets adopterande af bondeständets representanter flyger krins land och rike och fyller hvarje fosterlåndskt hjerta med nya förhoppningar för sramtiden, och under det att svenska folket tror sig skäligen kunna vånta, att åtminstone borgareståndet skulle hastat att stålla sig i led med det liberala bondeståndet; så håller sig likvål borgareståndet hittills stilla och overksamt, och man hår om detta stånd ingenting annat beråttas ån att flera afdess mest inflytelserika ledamöter arbeta på ett s. k. förmedlingsförslag, hvilket lårer vara ett uppkok , på det f. d. hvilande förslaget, med någon sånkning i strecket.Borgareståndet lår vål svårligen kunna undskylla sig med någon okunnighet om böndernas fattade beslut; ty om detta ån icke blifvit bemålde stånd öppet delgifvet, så torde dock få antagas att borgareoch bondeståndets resp. representanter icke gerna kunna eller båra lefva så isolerade och afsåndrade från hvarandra, att icke böndernas vigtiga beslut skulle på enskild våg blifvit kåndt af flere eller fårre bland borgerskapets medlemmar. Dessa borde våli sådant fall inom sitt stånd hafva börjat någon slags verksamhet till underlåttnad af och anslutning till bondeståndets liberala stråfvanden. Hittills har detta uteblifvit. Likadant år förhållandet med Stockholmstidningarna. Medan bondeståndets oftanåmnda beslut angående upptagande af Örehroförslaget i bifallande och beråmmande ordalag omtalas och reproduceras i landsortstidningarna, tiger stock holmspressen helt och hållet om denna högst vigtiga sak. Hvad år då orsaken till den osörklarliga tystnaden om detta nya uppslag i hela folkets lifsfråga? ÅÄro stockholmstidningarna likgiltiga eller kanske tillochmed ogina mot den nu yppade möjligheten till en fullt liberal låsning af representationsfrågan? Det kunna vi ej förmoda; ehuru dock deras ådagalagda varma sympathier för gråpartiets olyckliga åsigter förhindra oss att kalla en sådan förmodan helt och hållet otånkbar. Kan deras tystnad hårleda sig helt enkelt af ovetenhet om hvad vigtigt som tilldrager sig i deras nårhet? Men vår korrespondent och Ö

4 februari 1851, sida 1

Thumbnail