rebrotidningens hafva båda redan för fjorto dagar sedan sett böndernas skriftligen uppsat ta och med underskrifter försedda -adressaf hvilken vi meddelat en noggrann afskrif Denna förmodan år således lika litet troli som den förra, såvida man nåmnligen ej fin ge ant ga stockholmspressen hafva genom sit förbund med de grå råkat i en sådan miss. kredit hos folket, att bondeståndet ej vela eller af något skål ansett sig icke böra gilfv densamma enskild del af sina planer och a sina beslut. Vare imellertid orsaken till detta förhällande hvilken som helst; det år dock oroande att ett sådant förhållande verkligen eger rum. Af Handelstidningen och Örebrotidningen lärer dock stockholmspressen redan för en vecka sedan hafva fått notis om hvad som inom bondeståndet tilldragit sig. Vi vånta nyfiket på stockholmspressens utlåtande. I sammanhang hårmed och upplysningsvis vilja vi icke underlåta att onnämna en sak, på hvilken vi önskade kunna tvifla, men hvilken enståmmiga berättelser försatt utom allt tvifvel. Aftonbladets förlåggare, hr L. Hjerta, deltager nåmnligen i vissa hos Götheborgs representant, hr Weern, hållna konferenser, hvilka åsyfta ingenting mer eller mindre ån åvågabringandet af ett sådant der förmedlingsförslag eller -uppkok på det f. d. hvilande förslaget med sitt förhatliga streck-, som vi i början af denna uppsats omnåmnt. Det vore verkligen att beklaga, om hr Wern icke skulle kunna leta sig ut ur labyrinthen af det f. d. hvilande förslagets otaliga inkonseqvenser och motsågelser hvilka vi i en partiell granskning af nåmnde herres skrifter om representationsföråndringen hafva redan påpekat och ytterligare, om behofvet så sordrar, skola ådagalågga. Ännu mera beklagligt vore det, om hr Weerns oförånderliga tillgifvenhet för och envisa omfattning af det förkastade förslaget hårledde sig, icke — såsom nyss antyddes — af en olycklig förirring, utan af en icke mindre olycklig föresats att, kosta hvad det vill, påtruga svenska folket en representationsresorm, hvilken det hatar och misstror, men om hvilken hr Wern kommit att hopskrifva ett par håften af temligen konfyst och tröglåst innehåll. (Se t. e. vår i slutet af förl. år meddelade granskning af hr W:s 2:a häste rörande representationsreformen.) I Det låter visserligen icke otroligt, att man i på ett visst håll Önskar äterupptagandet af det förkastade representationsförslaget för att under den i sådant f.ll nödvåndigt ånyo uppblossande striden mellan partierna kunna ännu några år få -sitta i orubbadt bo-Men vi anse i sanning hr Wern vara för god att låna sig till redskap åt en sådan Önskan. Att hr Hjerta skulle komma att i sin tidning försvara och uppbåra ett sådant Wermskt förslag, går ej sårdeles till saken. Ty folket skr ll aldrig gå in på att antaga något annat I ån Örebroförslaget eller ett som står i nårI maste ösfverensstämmelse med detta. Men om borgerskapet, såsom vi hoppas, går gemensam sak med bondeståndet, och om tidningarna med samdrågt och vårma åtaga sig att understödja de båda sålunda förenade ståndens stråfvanden, så år icke blott hvilandet af ett verkligt liberalt förslag -i denna stund möjlegare ån någonsin-, utan det politiska lifvet inom nationer skall derigenom vakI na till förnyad verksamhet och kraft. I Vi kunna icke annat ån på det högsta önska ett snart inträssande af en sådan sörening och en sådan samverkan. j