ning i i synnerhet upprörde dem, som betraktade det nuvarande tillståndet som sransitoriskt och prekårt, och som rent ut förklarade, att de önskadle en annan regeringsform. j Han försvarade församlingen och armen, säga de; men emot hvem? Hvem angriper församlingen och armen? berest Lasteyries beskyllningar emot regeringen hade varit grundade, da borde man icke tadla kabinettet, utan tilltala detsamma och stålla det för landets högsta domstol; och ministåren fruktar icke ett sådant steg, den önskar det snarare; den vill då inför en opartisk domstol bevisa, huru falska beskyllningarne för konspiration emot republiken äro. Nej, man höll icke på Changarnier, emedan han försvarade församlingen, ingen hotade den; man håll på honom al en annan orsak. De gamla partierna, som i sarans Ögonblick hade slutit Lig tillsammans och som bildade majoriteten, söndrade sig, icke som Berryer sagt genom ministerens skull, utan emedan det ögonblick kunde komma, då hvartdera af dem öppet kunde uttala sina önskningar och sörhoppaingar. UHvartdera ef dessa partier täslade om Changarniers gunst, ty hans makt och inflytande voro stora, han kunde lägga dem i hvilken vågskål han ville. Detta år sanna orsaken, till den rörelse, hans afsåttning förorsakat. Men regeringen kunde icke långre bibehålla denna makt vid sidan af sin. Ministern omtalar resorna till Claremont och Wiesbaden. De till det sörsta stållet voro individuella besök. för att bevisa en olycklig familj sin sympathi; de hade ingen politisk karakter och ingen tadlar dem; man reste icke till konungen och regentinnan af Frankrike. Resorna till Wiesbaden voro af en helt annan natur; man begaf sig till en prins, hvilken, som Berryer sagt, representerade årftvånda tillbaka till Frankrike, utan som konung. Man for till Wiesbaden för att uppsöka en suverån; man håll hof der; man organiserade komitter. Resorna till Wiesbaden voro en politisk handling, riktad emot den nu bestående regeringen, men denna vill icke bruka repressalier dersör. Nej, regeringen vill förblifva på konstitutionens terrång; den vill hvarken någon monarkisk eller någon kejserlig restauration, den år öfvertygad om, att Frankrikes enda råddning för ögonblicket är den republikanska regeringsformen, hvaratt offra sina Ofvertygelser. (bisall.) den nuvarande presidentens, öfverlemnade mig kommandot, existerade i Frankrike samma partier som: moderata republikaner, traditionella och mån, som Önska den kejserliga diktatyren, utan den mannens åra och geni, om hvilvelat vara något partis redskap, jag har velat hvad allt råttskaffens folk ville: lagarnes ihelgdhållande, handelns och industriens verksam het, hufvudstadens och hela Frankrikes såatt hafva bidragit till allt detta goda. (Ihållande bifall.) J trots af förhatliga insinuationer, utspridda och gynnade af otacksamheten, har Jag icke velat tjena något parti. någon samA —7577 och kanstitutionella monarkister, demagoger kerhet, och jag har den stolta tillfredsstållelse lighetsprincipen, och hvilken aldrig kunde till allt råttskaflens folk kan ansluta sig, utan Changarnier: Då den regering, som föregick ken hela verlden ånnu talar. Jag har icke l i