Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1851, sida 1

drens tillåmnade fråga om konstnärens namn — apropå. nu skall pappa så en liten gåfva åfven af mig. Dock med det uttryckliga vilkor, att jag seen får igen den. — Hm, hvad f-n kan det vara sör en gåfva, som jag ej engång får behålla? Thekla skyndade sig att i stållet för svar springa efter två pallar, med ben och ornamenter, dem hon sjelf svarfvat. Det var ett par vanliga brudpallar. Dessa satte hon med en oåndligt naiv gest ned sör sadrens fötter. Samma Ögonblick rörde den hemlighetsfulla skårmen derborta i salshårnet på sig, och Viktor Helder störtade fram och söll ned på den ena pallen, i det Thekla sjönk ned på den andra. — Älskade pappa — tog Thekla först till orda och bad så ödmjnkt — hår år svarfvaren och hår hans lårarinna. Vi ligga för dina fötter. Lågg då, gode pappa, o, lägg våra hånder tillsamman och vålsigna oss. Allt detta var minutens verk. Måster Svarfvelin stirrade öfverraskad framfår sig. Och nu följde en scen, hvilken efter åfliga böner och tårar slutade sig så, att demokraten låg i filisterns armar och bredvid honom vackra Thekla.