Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1851, sida 1

I Debatterna i franska nationalförsamlingen den 13, 16, 17 och 18 dennes, Dessa debatter åro i flera hånseenden förtjente af uppmårksamhet. Först och fråmst har Frankrikes parlamentariska historia icke många exempel att uppvisa af några förhandlingar, hvilkas utgång så trotsat alla förutsägelser, som denna gången varit fallet. Segern lutade mer ån en gång åt ministerens sida, dock endast för att eslutligen ryckas henne ur hånderna genom förenade anstrångningar al församlingens utmårktaste talare, ur olika, emot hvarandra siendlliga, partier. Man har sett mån af så olika tånkesäti, som legitimisten Berryer, orleanisten Thiers, republikanen Cavaiqnac o. sl. a., dertill drifne af de mest skiljda motiver, sörena sig om att krossa den verkstållande maktens organer. Republikens afsvurne fiender och hennes trogne anhängare råckte hvarandra handen för detta åndamål. Enige i denna punkt, upptrådde monarkister och republikaner emot hvarandra i kamp sör sina ömsesidiga principer. Såsom vanligt voro monarkisterne den utmanande parten. Legitimisternas förnåmste kåmpe, den för sin oratoriska förmåga vidtfrejdade advokaten Berryer afkastade fullkomligt masken och yttrade i oförtåckta ordalag målet för hans partis stråfvanden vara monarkiens återställande. Denna djerfva och trotsande utmaning ledde till protester från republikanernes sida, dock icke så kraftiga som man haft rått att förvånta. En omståndighet, som i håg grad sörtjenar att tagas ad notam, var att ett tal af Lamartine till presidentens försvar framkallade en vida håltigare storm från venstra sidan, ån Berryers oblyga anfall på republiken. Når det kom till votering, röstade legitimisterna och flertalet af republikanerne, i fullkomlig öfverensstämmelse med hvarandra. Den majoritet, medelst hvilken slutresultatet kom till stånd, år alltså en helt annan, ån den, som gjort sig ökånd genom sina frihetsfiendtliga och konstitutionsvidriga beslut. Denna koalition kan likvål ej gerna åter förekomma, utan i fall, liknande det förevarande. ben bevisar imellertid, att det i nationalsörsamlingen gifves en pluralitet, som år beredd att af alla krafter motarbeta