Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1851, sida 1

A tä;:t?)kt y3 A Insändt från Skåne. Malmö den 12 Januari 1851. Den råfst, som Vi uti en föregående upp sats togo oss friheten anstålla med Snållpostens sjelfbeprisade våmetsgrannhet-, har ådragit oss den vårda Redaktionens synnerliga ovilja. Då emedlertid Red:s sednaste kolerareflexioner, med hvilka yttringarne af denna ovilja sammanfalla-. åro till den grad rikhaltiga på samma ådla dygd, att nåra nog hvarje rad bår vittne derom, åro vi dock nog djerfva, att underkasta densamma en ytterligare granskning. Vi hade åmnat dröja dermed till dess Red. hunnit producera den utlosvade -sortsättningen, men då nu en hel månad förflutit utan att någon sådan ånnu blifvit synlig, och det år svårt att veta, huru lång beiänketid Red. dertill kan behöfva, begagna vi oss tillvidare af de materialier, som stå oss till buds. Följande den taktik, som bäst harmonierar med Red:s -samvetsgrannhet, söker Red. i sråmsta rummet att vådra misstroende emot bevekelsegrunderna för vårt ogillande af dess förfarande uti kolerafrägan, och påstå sålunda helt ogeneradt, att vi riktat vårt anfall mot Snållposten derföre att Red. icke velat låna sitt bitråde till frågans nedtystande-. Med anledning af denna insinuation tilllåta vi 088 anhålla, att Red. bhebhagade uppgifva: när, af hvem eller på hvad sått Red:s bitråde för ett sådant åndamål, som det antydda, blifvit anlitadt, och hemstålla derjemte, huruvida den af oss uti vår förra uppsats uttalade åsigten, att Red. borde inför hårvarande Magistrat undergå förhör och redogöra för hvad Red. påstått sig beståmdt veta, rimligtvis kan anses innebåra någon angelågenhet om att få -srågan nedtystad. Nej, långt ifrån att åsyfta något dylikt, uppmana vi tvertom Red., att utan omsvep framlågga för allmånheten allt hvad Red. uti berörde fråga har sig bekant, och att således åfven upplysa, dels på hvad sått det enligt Red:s uppgift lyekats förekommad, att några för ett visst ,parti menliga bevis vid denna undersökning framdragits-, och dels hvaruti dessa menliga bevis kunna bestå. Hvad partietz betråffar, som vi af Red. uppgitves tillhöra, så känna vi visserligen många sakkunniga ooh sjelfståndigt tånkande personer, som lika med oss på det högsta ogilla det ensidiga och insidiösa sått, hvarpå Red. gått tillvåga; men något Fhartihafva vi icke någon kånnedom om, såvida icke ett sådant skall anses utgöras af dem, som både i tryck och i tal visat sig serdeles verksamma, alt framstålla förhållandet i kolerafrågan i en skef dager och kasta skugga på åtskilliga deruti inblandade personers handlingssått, ör hvilket parti Red. i så fall med hela sin -samvetsgrannhettyckes ha den äran stå i spetsen. Man har dock enl. Red:s sörmenande på ett visst håll icke förstått att uppskatta råtta vårdet afden samvetsgrannhet, Red. bevisat mot andra-, hvadan Red. funnit sig föranlåten sjelf upptråda som panegyrist ösver denna sin egenskap. Vi tro osS, säger sålunda Red., hafva lemnat bevis på vär måhånda allt för stora samvetsgrannhet, då vi under hela den tid kolerasgrsoten hår härjade nåstan fullkomligt afhöllo oss från allt vidrörande af saken. Att Snåll