MVA IILU)8 11011) 1444 MV MR MåR MRRSREM PA oo FH OO fålldes innan de vora dömde. Detta låter mycket ådelmodigt, men om vi nårmare undersöka halten af denna generositet, råkar den tyvårr att reducera sig till noll; ty visserligen har Snållposten innehållit ett ogillande af det mindre vackra sätt hvarpå åtskilliga ömtåliga förhållandenvidrördes af en annan tidning (uti en så kallad sannsaga), men något som kan få namn af ,försvar för nåmnde personer, söker man förgäfves, och ehuru ifrågavarande uppsatts åberopas af red. såsom bevis på sin samvetsgrannhet, har red. sjelf likvål icke den ringaste del uti densamma, såsom tillkommen under dennes nyssberörda försigtiga bortovaro. Att red. skulle åtaga sig herrar Hedmans och Amåns försvar,, har det dessutom icke kunnat falla oss in att såtta i fråga, fast red. funnit för godt att så uppgifva. Vi hysa endast det anspråk på red:s råttskånsla, att gå årligt tillvåga och icke låta sitt dåliga humör och sina individuella antipathier förleda sig till oråttvisa och ensidighet. Vi förtånka alldeles icke, om red. hyser en annan åsigt eller moralisk öfvertygelse, ån vi, och uttalar densamma. , endast det sker rent ut och ej på ett försåtligt och denigrerande sått; men vatt vilja, det red. skall drifva sin samvetsgranhet så långt.tyckes ju i red:s ögon vara en alltför obillig pretension? Likvål såger red.: ,Vi tro oss slutligen hafva gifvit ett stort bevis på vår samvetsgrannhet, då vi afhållit oss från att framdraga annat, ån vi trott oss kunna bevisa., Men når skall då detta ske? Hvarföre skola bevisen på hvad red. insinuerat och framdragit,, fortfarande hållas alldeles förborgade, eller pretenderar red., att allmånhetens förtroende sör red:s ,samvetsgrannhet, skall vara så oinskrånkt, att den skall anse red. mycket vål kunna producera dessa bevis, om red. blott vill, och tro, att det endast år af ådelmod som red. icke gör det? Om red. icke saknar bevis, hvarför talar då red. icke rent ur skågget, utan söker skydda sig emot ansvar bakom tvetydiga ehuru vålförstådda allusioner eller dylika hocus pocus i logiken, som t. ex. följande rörande det -intressantasamtalet emellan handlanden Hedman och kapten Mattsson. -om ifrågavarande yttrande blifvit fåldt,, såger red., ,tro vi, att detta skett ingalunda i afsigt, att bringa skada med sig, huru storsint! men hvad som våckte vår uppmårksamhet, år att hr H. icke rent ut medgaf att så skett, utan att annan person skulle draga fram det. Det förundrar således red. att hr H. icke velat godkånna en emot honom och kapten M. åstadkommen heskyllning, hvars sanning blifvit i allo af dem både på det beståmdaste förnekad, och i afseende på hvars riktighet red. sjelf yttrar ett tvislande -oml, Red. påstår, ,att man sökte göra allt för att beveka publiciteten, att icke röra vid detta yttrande., Hvilken -man?, menas hr Hedman, så borde vål red., som sjelf visat sig i så hög grad ömtälig för anmårkningar, åfven når de varit råttvisa, icke finna det besynnerligt, om en person, som beljuges. söker att förekomma det osanningen, omhuldad af en lika vålvillig som ,samvetsgranntidningsredaktör, sprides kring land och rike, utan att åtföljas af den deremot afgifna protesten. Då i ölrigt ifrågavarande beskyllning, åfven om den icke varit grundlås, ej hade bevisat något i afseende på kolerans uppkomst hårstådes, inse vi ej, af hvad orsak densamma blifvit af red. omfattad med så stor sörkärlek. Månne bevekelsegrunden kan vara någon personlig ovilja eller håmndlystnad? Vi fråga blott. Efter långt dröjsmål har red. åndtligen för några dagar sedan förmått sig till, att meddela magistratens protokoll för d. 3 Dec, hvilket erbjuder nya bidrag till karakteristiken af vaktm. Holmbergs 2 ev: ; 2 2 . förträlsliga minne, för att icke såga samvete Efter att förut hafva uppgifvit, att polisbetjenten J. Andersson och instrumentmakaregesållen Roslind varit tillstådes å kajen vid ångf. Malmås hitkomst den 27 sistl. Juli, och denna uppgift af dem båda blifvit förklarad för sanningsläs, påstod Holmberg ytterligare, att polisbetj. A. för bryggaren Andersson omtalat sig hafva åhört samtalet emellan handl. H. och kapten M., men då bryggaren Andersson i följd 20 Iläf till maniocstratan unnkallad arh