Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 1

sant att båra, men det vårsta år, att der sitta så fullt med törnen i den. Se hår några urval af de många fatala missöden och örirelleneter, en litteratör har att svårja öfver under sin litteråra bana. ..... Ni är kanske skald, ni har satt er ned i någon af rikets mindre ståder, för att mera ostördt kunna egna er åt musernas tjenst. Men en litteratör tillhör, som man vet, aldraminst sig sjelf, han tillhör allmånheten. Det år en gård, som han år skyldig att offra åt denna allmånhet, som bår honom på sina hånder. Och den slåpper minsann ej heller sitt rof så lått. Vål hundrade gånger i veckall måste ni emottaga litteråra besök af besvärliga recensenter och ännu besvårligare kånnere,hvilka alltid tro sig finna ån något att ,korrigera i den versen, och ån något att berömma i den. Ni har dervid intet annat att göra ån tålmodigt höra på, och framförallt — akta er vål för skratt. Vårdinnan i huset, der ni bor, vill gerna bereda sin kåra man en liten dfverraskning på hans födelsedag eller namnsdag — hvem kan förtånka den goda själen det? — Nåvål, hon vet, att en skald bor vågg om vågg kanske med hennes egen sångkammare, det skulle ju, tånker hon, vara honom en smal sak att skaka ur armen en liten, den aldra som