Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 1

föremål för diskussioner vid alla landsortens reformföreningar och af dessa omfattas, så bör det kunna förmodas, att påtryckningen skall blifva så stark, att, med inberåkning af en eller annan för frågans afgörande lycklig extraomståndighet, den måhånda skall få ett godt asgörande och såkert besinnas hafva skridit våsendtligen framåt. Vi åro neml. ånnu af den tanken, att man visserligen bör göra allt, hvad på laslig våg kan göras, för att befordra srägans afgörande; men vi vilja också, att afgörandet skall vara ett godt, att den förändring, som sker, skall i sjelfva verket vara icke bloti fördndring, utan äfven förbåttring, att når vi nu en gång taga ett steg, det icke må kunna med skål kallas ett inppsjät.. vi tro, att man vid en så vigtig reform icke bår handla ungefårligen som barnen, hvilka, endast får den temporåra glådjen att få något nytt, gerna taga klådningen half-färdig; utan bör man heldre gilva sig litet tålamod och ståndigt arbeta på frågans framåtskridande, ån, blott för att få en föråndring, litet fråga efter, hurudan förändringen blir, såsom t. o. m. en och annan riksdagsledamot utlåtit sig. Dylika snart sagdt förtvislade utvågar, hvartill man måhånda på närmare håll visserligen kan kånna sig frestad vid betraktande af det nuvarande riksdagsmaschineriets oefterråttlighet, förestålla dock en portion fatalistiska grundsatser, som onekligen minst höfves medlemmar i en lagstiftande riksförsamling. Det gåller der, att hafva blicken klar och stadigt fåstad på det goda målet; det gåller att tro på det sannas, det råttas oåndliga makt i verlden; det gåller att, vid alla hinder, alla motgångar, alla nederlag, bibehålla den orubbliga öfvertygelsen, att det goda, hvarför man stråfvar, åndå skall vinna seger, och vinner en så mycket såkrare och herrligare seger, ju flera hinder det måst bekåmpa, ju flera fiender det nödgats motstå och öfvervinna. Eger man icke denna öfvertygelse, år man fårdig till dagtingan vid hvarje misslyckad affår, fårdig att kasta yxan i sjön vid hvarje motgång, då skall man kunna komma att i en icke mycket aflågsen framtid för sent ångra sin svaghet, sin brist på förtroende till den sak, för hvilken man varit satt att strida. Man må akta sig att förblanda det s. k. praktiskt utförbara med det, som motståndarne möjligen åro villiga att låta utföras; det -praktiskt utförbara år onekligen hår, såsom i allt annat, det, som uppgått i en nations medvetande, de stråfvanden och fordringar, vare sig i politiskt eller annat hånseende, hvilka allmånneligen anses grundade på sanning och råttvisa. Och till dessa sträfvanden och fordringar hör onekligen hos oss anspråket på ett verkligen förbåttradt representationsskick. Anspråket år icke från gårdagen, icke heller en ringa minoritets; det år ett mångårigt och rent -folkeligt,, och skall derföre icke kunna nedtystas, hvarken genom ett tvårt afvisande eller genom erbjudandet af ett dåligt surrogat. (Sk. Posten.) A — D —