Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 1

hvilande, vid nästa riksdag rösta får detsamma, och att det således skulle blifva lag, ifall de liberale ville antaga det. Men vi tro, att den erbjudna föråndringen skulle blifva af ovåsendilig natur; vi tro, att ålven ett klassförslag, utgånget från de konservative förkåmparnes fabrik, skulle vara så noga tillskuret, att det skulle lemna ringa eller ingen garanti åt de liberale, att med den föråndringen mera ån nu göra någon af sina billiga anspråk erkånda och behjertade inom representationen. Under så beskassade omständigheter måste det ligga de liberale framför allt om hjertat, att de med enighet och under glömska af allt gammalt gnat och agg, sluta sig tillsammans, för alt få ett alternativt förslag krilande, om det lyckas de konservative alt få sitt antaget till hvilande. Ser man nu nårmare till, hvad som under hela oenigheten mellan de liberale, det hvilande förslagets både försvarare och förkastare, utgjort enighelen, utsjort den grundväsendtliga-! öfverensstämmelsen, så är detta onekligen den samfalda ralprincipen. Dislerenserna hafva till största delen varit en följd af öfvertyselserna om låmpligheten af denna Princips större eller mindre utsträckning. Det år så förhållandet, detta medgifva vi mer ån gerna, att principerna aldrig kunna till full konseqvens genomföras; theorien måste alltid jemka med sig vid det praktiska genomförandet. Att likvål jemkningen i det nu förkastade förslaget var något egen, det påstå vi ånnu som förr, och att den t. o. m. var sådan, att bönderna utan någon samvetsförebråelse för brist på fosterlandskårlek, med hvad mera man tillvitat dem, kunde lågga sitt nej i urnan, är också vår ökeriygelseMen vi tro också, att, om de begge partierna nu ville beskedligt och ördregsamt gå hvarandra till måte, om de ville uppgöra ett sådant förslag, der det nu förkastades mest i ögonen springande vådor vore undanröjda, eller förena sig om ett såbeskaffadt, hvilket redan år uppgjordt, så skulle ett sådant såkerligen finna ett förökadt antal anhångare bland nationens reformvånner. Vi vilja visserligen icke draga någon vexel på en okånd framtid; men vi veta också, att mycket kan intråffa innan nåsta riksdags sammantråde, som skulle kunna gilva ett sådant förslag en helt annan utgång ån regeringens. Vi hafva ju redan sett, att de liberala idgerna vunnit en icke så alldeles obetydligt utvidgad terrång inom de tvenne första stånden, och det år vål åfven att förmoda, att friska och nya viljor af den råtta sramtids--sorten skola kunna vinna intråde inom representationen och göra sig hörda; det gamla saller dock undan, och nytt kommer i dess stålle. och det nya härvidlag år likvål i grunden aldrig detsamma som det gamla. Kunna endast de liberale vid riksdagen sam fåldt förena sig om ett förslag och lyckas få det hvilande, så synas visst inga skål till misströstan vara förbanden. Blifver detta förslag sedan under mellantiden kraftigt bearbetadt af alla de liberala iudningarne, hvartill fordras, att det icke innebär sådana streckoch restriktioner, som måste splittra opinionen hos dessa, och göra många af dem odeciderader in i yttersta tiden, och andra stråfvande mot med hånder och fötter; gåres ett sådant förslag till cant att 2 2W2 do vånda 2