Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 1

recenseras och — hvad värre år — aldrig låsas. Jag förutsåtter, att ni icke hör till dessa sednares kategori, att ni i tid råddats undan så många andra svenska litteratörers öde att obemårkt svålta ihjäl på någon vindskammare, Jag antager vidare, alt ni lyckats erhålla en förlåggare till edra första arbeten. Ni år på så sått redan ett godt stycke på vågen till odödligheten, n. b. till odödligheten för dagen, och blir inom kort en författare med stort rykte och — år lyckan god — med en liten nått förmögenhet, ni skördar puffar till höger och venster, ni har er hand med i sjelfvaste Handelstidningen — åtminstone låter ni folk tro så — ni seteras, ni sjäsas hvart ni kommer, ni har slutligen godt hopp om att engång efter er saliga åndalykt få storståtliga versar och nekrologer i landets alla tidningar. Med ett renommeradt namn har ni dessutom privilegium på att opåtaldt få skrifva så många dumheter ni behagar. Hela verlden skall likvål med en mun förklara, att alltsammans år ganska snillrikt. Som sagdt, allt detta har nog sina små behag. De der behagen slåpa dock, tyvår, allt för ofta med sig en svit af olågenheter, som i långden torde blifva er besvårliga nog. Ryktbarhetens lagerkrans år visserligen rått intres