Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1851, sida 1

land de dödas; men jag sönderref bladet ch teg.Den allvise domaren hade beslutat annorlunda — anmålte den unge grefven. — Min sar bar samma namn som jag., Den oblidkeliga döden blef en försonare oss emellan— fortfor den gamle, långsamt och afbrutet. — -Men Giasindas munterhet var försvunnen, och det gick baklånges för oss. — I ert fådernesland har man behandlat oss skonsammast. — Giasinda trodde er vara i Petersburg. — Hon ville ånnu en gång skåda det land, der hon först hade sett er som barn: — Jag gaf efter för det barnsliga infallet — och hår skulle ni se oss i vår största förödmjukelse, i vårt störta elånde!, Han slog begge sina hånder för det bleka ansigtet och håll upp. HBatta er, båste hr Ritter!. — bad grefve Fritz — vblif blott frisk! uppfyll min bön! och allt elånde år förbi, min far! Ack, hvarföre lemnade ni mig i det ögonblick, då jag skulle lågga mitt lif och min lycka i edra hånder! — Jag var hardt nåra grafvens brådd. Jag förlorade hågkomsten af den enda tid punkt i mitt lif, under hvilken jag kunde såga mig hafva lefvat. Nu år den kommen tillbaka; nu år åter i min lefnadsbok inbundet