likvål en rått lyckad, naiv och passande introduktionsscen, till musiken af -Ach du lieber Augustin!med pajas, hvilken framtrådde med svart mask, som Harlekin. Derpå framtrådde med långa, smygande steg en reslig, hvit skepnad i den vanliga pierrotsdrågten och med ett hvitmenadt ansigte. Han spelte den stupide, gapande Pierrot med en utomordentlig lycka; och då han i nåstpåföljande scen fann Harlekins trollstaf och utan sitt vetande frammanade en liten djefvul, i hvilken han igenkånde ljusputsaren, var hans förfåran så groteskt löjlig, att han vann ett stormande bifall. Min Gud! det år också Frit2. — hviskade Helman till Stahl. — Detsamma har han ju gjort för oss i skolan. Men år han då rent af tokig! — Hvad skall folk tånka och säga?Når vi blott sjelfve kunna tiga— hviskade Stahl, — kan ju ingen i verlden drömma om detta upptåg.Pierrot hade nu fått mod igen samt blifvit stolt och högmodig öfver sin makt öfver de besvansade och behornade andarne, hvilka på hans befallning bortförde Columbine. Hon blef dock åter råddad af Harlekin, som hade fått sin trollstaf tillbaka. Dermed var pan