Riksdagen. Plena den 8 Januari 1851. Vid föredragningen i gårdagens plenum hos Ridder. skapet och Adeln af hr v. Hartmansdorffs motion rå: rande krigsrustnings-bevillningens utgående, uppträdae hr Sandstromer med flera skarpa anmårkningar, så vål mot motionens innehåll som dess syfte i allmän bet; konungens afsigt att lätta skattebördan, hade bordt på annat sått bedömas; de funnos visserligen som för vissa afsigter skulle vilja anvånda det ifråga varande öfverskottet och mera till, men konungens rådgifvare hade ansett det vigtigare att, då tillfålle nu dertill gass, bereda de skattdragande en lättnad, bels bankovinsten vore tillräcklig och tjenlig att, i enlighet med K. M:ts förslag, anvåndas för de behof, motionåren omnämnt, och det utan att någon särskild skatt upptoges. Talaren tillråttavisade derefter motionärens fraser rörande Danska förhållandena att för Danmarks skull Sverges fördelar blifvit åsidosatta, då, såsom man vet, regeringen med nationens nästan enhälliga bifall vidtog sina åtgårder för bevakande af Nordens gemensamma intressen. Hr v. Hartmansdorff gjorde nu ett utfall emot konungens radgifvare, om hvilkas skyldigheter i förhällande till konung och stander, han holl en slags förelåsning; inkom så på kapitlet om fåstningsbyggnader samt Danska kriget. I afseende på de förra yttrade han, med anl dning deraf att vid arbetena begagnats korrektionister: att våra sastningsbyegnader ej afsåge rikets försvar mot yttre fiender, utan begagnades såsom arbetshus för brottslingar; och om rustningarne för Danska kriget bekånde han nu åter, att han dertill vid förra riksdagen gaf sitt bifall endast för att derigenom få Svenska armåen något uppryckt och exercerad m. m.; SELSPESEESETINENNER EGR LAR TNE DOES NER NEAREST EEE