Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1851, sida 1

han ätersåg sin idernestad och sina gamla vänner. Öfver den första delen af sin resa hade han fört ett slags dågbok, som vål blott innehöll flygtiga och afbrutna anteckningar, men som likvål voro tillråckliga att i minnet återkalla hvad han erfarit på sin resa. Så snart han kånde sig fullkomligt frisk och hans vanliga, glada och lilliga lynne hade återkommit, tog han fram sin resjournal och roade ofta sina vånner med upplåsandet af de många tilldragelser han hade upplefvat under resan. Hans kusin, Stahl, som var en kåck husarofficer, tyckte mest om det åfventyrliga i dessa reseminnen; men den lårde och eftertånksamme Helman, hvilken under sin våns frånvaro blifvit magister och medlem af åtskilliga vittra samfund, fåstade sig blott vid det solida och frågade mest efter frukterna af hans vistande i universitetsståderna. Men hvad gjorde eller utråttade du i Berlin? der var du ju öfver en månad— srägade han en afton och tog dagboken ifrån honom. — Låt mig se hvad der står om universitetet och dess många namnkunnige lårde!-Jag ger dina universiteter och dina lårde en god dag-— genmålte grefve Fritz. — Önskar du veta, huru många tiggarebref på