Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1851, sida 1

re — Reaktionen och Liberalismen, Konservatismen har under de två sista åren i Europas alla stater upptrådt såsom Reaktion. Visserligen har den i de olika lånderna visat en större eller mindre grad af djerfhet, af öfvermod; men allestådes har den dock egt ett afgjordt. reaktionärt skaplynne. ben har icke åtnöjt sig med att konservera, att bibehålla det varande, det bestående; den har gjort mer eller mindre starka, mer eller mindre lyckade försök att skrida fram i tillbakagående riktning.Vi tillåta oss derför att sramdeles i denna artikel kalla Konservatismen med dess råtta namn: Reaktion. Liberalismen har under kampen mot Reaktionen dels blifvit i sjelfva striden förrådd, dels efter sin första segervinning låtit narra sig af de besegrades fagra lösten och hycklade ånger. Frihetens tråd, hvars lyckligtvis oförgångliga stam Demokratien år, hafva de reaktionåra anstrångt sig att fålla; och de hafva verkligen lyckats att afhugga mången vacker och fruktlofvande gren, att stubba och vanställa dess herrliga krona. Men når trådet engång vål blifvit qvitt det förstörande vattenskott, hvilket, på olika tungomål kalladt bourgeoisi, plutokrati, gråbroderskap, suger till sig en god del af dess nårande safter, skall det strax visa sig, att trådets våxtkraft ingalunda år försvagad. Imellertid vilja vi högt förklara, att detta vattenskott icke år någon integrerande del af frihetstrådet, d. v. s. att bourgeoisjen och de 9rå icke böra råknas till de liberala eller, ester den grå terminologien, de radikala. Vi kännas icke vid dem. Med lika, om ej med större rått kunna de hånföras till de konservativa. Vi vilja nu börja en kort framstållning, hufvudsakligen lånad ur en utlåndsk tidning, för att visa huru hopplös och prekär i sjelfva verket Reaktionens stållning är gentimot Liberalismen. Reaktionen har mera skål ån Liberalismen att vara belåten med året 1850. Kanske har Reaktionen sjelf icke trott, att den skulle kunna komma så långt, som den har kom; mit. Men det år ett eget förhållande med Reaktionens framåtgående. Ju långre Reaktionen kan gå och söljaktligen måste gå, desto farligare får den. Med Reaktionen år förhållandet alldeles omvåndt, mot det som råder med Liberalismen. För Liberalismen år det farligt att icke vara nog liberal. Ju beståmdare, ju grundligare den genomför sina principer, ju mera demokratisk den år i sina organisationer, i sina åtgärder, i sina ord och gerningar, i sitt hela förhållande: desto båttre för den, desto såkrare dess seger, desto omöjligare dess undertryckande. Annorlunda år det med Reaktionen; ju reaktionårare, desto sämre! Vid sitt första upptrådande ville den får intet pris vara, hvad den var; allt annat i verlden, blott icke reaktionår. Småningom har det blifvit annorlunda. Dels har Reaktionen så långt framgått, att