Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1851, sida 1

ACGOMOM8G-d2. ———— tillochmed de blinda känna igen dess steg; I dels har dess tillförsigt, dess djerfhet, dess dfvermod vuxit med framgången. Den har upphört att blygas för sig sjelf; den har afstått ifrån att hådanefter gålla för något annat, ån den år; den har försakat att synas populår; den ser en sörtjenst deri, att ingen mera år i hemligt förstånd med den, att allt affaller från den, att allt förklarar sig imot den; den betraktar det såsom ett bevis på sin styrka, att den trotsar allt och i trots af alla går sin gång. Med dess tro på sin styrka tilltager dess åfvermod; men med öfvermodet åfven dess fruktan. Reaktionen år ingenting positivt och vill ingenting positivt; den har ingen princip och ingen tanke; den år en blott negation — rörelsens negation, ett motstånd mot framskridandet. Har den en organiserad makt, en våpnad motståndare framför sig; kan den såtta våld mot våld: då vet den, hur den har det, hvad den bör söra. Har den ingen organiserad makt, ingen våpnad motståndare, intet våld mera framför sig: så vet den icke mer, hvad den skall företaga. Den inser mer ån vål, att allt, hvad den gör och söretager, år egnadt att framkalla revolution; vid hvarje steg tycker den sig derför se revolutionen resa sig; till hålften önskar den detta, till hålften fruktar den det. Den önskar det; emedan revolutionen för den år, hvad brånslet år för elden, kiselstenen för eldstålet; den fruktar det, emedan den vet, att den genom revolutionen skall gå under. Den kan icke lefva utan revolutionen, och den måste då genom revolutionen. Ju oftare revolu, uteblir, der Reaktionen hade våntat då ;s mera tror den sig kunna våga, men dess mera tror den sig också böra rusta sig, för att vara i stånd att undertrycka revolutionen. Ingen tror så fast på revolutionen, ingen anser den så oundviklig, som Reaktionen går det. Reaktionen hyllar icke principerna, icke iderna, icke den andliga och sedliga makten; den kånner endast våldet. Om den ån har besegrat revolutionen, om ån icke någon makt mer upptråder imot den: så har den likvål icke dermed uppnått sitt mål. Ty det, som egentligen gör den motstånd, år principerna, ideerna, den andliga och sedliga makten, hvilka i sig ålska freden, åstadkomma freden och uppråtthålla freden, om de få utbreda sig; men, då våldet hindrar dem i hvarje rörelse, i hvarje lifsyttring, nödtvungna använda den oerhörda kraft, som ligger uti dem, för att befria sig från våldet. Når Reaktionen uppstår, börjar den med att erkånna ideena och principerna; derpå föreger den sig blott vilja håmma våldet, den yttre oron och oordningen, så att frihetens id och de lika råttigheternas princip må utveckla sig ostördt i fullt mått och i full sanning. Når intet våld mera reser sig upp, når yttre lugn och ordning år återstålld: då har Reaktionen upptåckt, att revolutionen egentli