Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1851, sida 1

hade spelat för sina meduisciplar. och det lyckades honom redan vid det första försöket tillochmed att aftvinga den allvarsamme Ritter ett hjertligt skratt, en håndelse, som Piatro och Giasinda ånna aldrig hade sett; ty huru ofta ån den gamle hade bragt andra till alt skratta, mårktes han dock sjelf ej känna till annat skratt, ån det, som hårledde siz al förakt och bitterhet för lifvet och dess nöjen. Gia-inda var innerligen glad ölver den förvandling, som syntes hafva föregått med honnes tungsinte fader, och då Olningstiden var förbi, tackade hon gresven hjeriligt för det lyckliga infall, hvarigenom han hade gjort hennes fader ung igen. Hvarje dag fortsattes dessa öfningar. och Ciasinda lärde gresven att med låtthet och ledighet röra sig på ståltrådslinan. Aldrig hade grefve Fritz upplesvat lyckligare dagar. Den gamle Ritters rubbade hälsa förbåltrades synbart, och till allas förvåning telade han nu ofta med lif och vårma vid bordet. Från morgon till afton var grefve Falkenberg som en medlem af den Ritterska familjen; han besåkte intet annat stålle, och dagarne förslöto för honom som timmar. För den gamle konstberidaren hyste han en vårdnad, som förekom honom sjelf besynnerlig, och hyste en slags fruktan att misshaga honom, hvilka