-Grefve Fritz stod liksom sförtrollad af den glada flickans småleende och tycktes helt och hållet hafva glömt den gamle mannen, som stod midt emot honom och betraktade honom skarpt, under det i hans dystra anletsdrag röjdes ett spår af medlidande. Först når Giasinda hade låst igen dörren efter sig och de andra, samt grefve Fritz befann sig ensam med den gamle, kom han till besinning igen, liksom en, hvilken plötsligt vaknar ur en skån förbiilande dröm, i det den gamle lade sin magra hand på den unge ådlingens skuldra och yttrade med en djup, nåstan klanglös ståmma: Betrakta dessa anletsdrag. unge man! och lär att rysa sör den lycksalighet, ni nu drömmer om! Det gilves på jorden ingen elåndigare varelse, än en menniska, som har svårmat får ett yrke, som han sedermera lårt att förakta och likvål må