Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1851, sida 1

rsrån det j jag var helt liten har j jag halt en passionerad, nåstan rasande håg till allt dylikt. Jag erkånner er och er dotter för de största måstare i denna den friaste och dristigaste af alla konster, och jag skulle blifva er oåndligt förbunden — han håll plötsligt upp och betraktade den gamle med förvåning, Öfver det bleka, djupt fårade ansigtet for ett flyktigt uttryck af på en gång vild glådje och bittert frätande smårta; en ungdomlig eld framlyste ur hans mörka ögon; men detta plötsligt uppslammande lif försvann, lik en blixt, i det han stirrade den unge, lesnadsglade grefven stelt och genomträngande i ögonen. 2Ja riktigt!— sade han — -sålunda har jag åfven en gång sett ut; på samma sått stod jag inför min gamle måstare och trodde mig göra ett språng in i himlen, då jag störtade mig i den djupa, omåtliga afgrunden. Lemna oss ensamme, harni— sade han till de andra och vinkade med den magra handen. — kKom och sått er, herr grefve! Vi båda måste s samspråka nägot nårmare. Vill ni bli min discipel, så år det åfven min pligt att visa er hvarthån den friaste och hårligaste af alla konster leder sin utöfvare!-Var vid godt mod, herr grefve!— uppmanade Giasinda, i det hon tog sin mando