Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1851, sida 1

ste utöfva för att uppehälla det usla lifvet. -Men, båste herr Ritter! huru kan ni såga så? — afbröt grefve Fritz honom, men höl! inne, med en hemlig fasa, i det han riktigt betraktade honom. Ja, lås, lås blott i detta ansigte!— fortfor Ritter och betrakta hvad en eyckelma-k år, hvars konstnårsande dukat under i striden mot behofvet. Äfven jag stod en gång fri och behjertad, liksom ni, och låt mig hånföras af det blåndande skenet. Iden om et! fritt och åfventyrligt lif berusade mig, och en häftig, ungdomlig passion gaf mig kraft och mod till att trotsa hela verlden. Trollkraften hos den beråmda lindanserska, hvilken ingen nu igenkånner i min olyckliga hustru ryckte mig ur en hedrande stålln ing i samnållet och bragte mig till tiggarstafven. Jag vågade blott ett enda dristigt språng öfver gränsen af det af mig så hatade och föraktade konvenientslifvet — och jag blef får hela min lefnad en slaf af den frihet, jag afgudade. Min passion var ett blåndverk, som alla passioner; och den konst, jag beundrade, utöfvar jag nu sjelf med en afsky, som gör mig till ett spöke för mig sjelf och till en bizarr nåstan demonisk motsats af mitt eget våsende. Med sönderslitet hjerta måste jag fram