Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1851, sida 1

mig hela er theori om hajasrollen, så måste ni också kunna låna mig er humor och ert ansigte, för att jag, på samma sått som ni, skulle kunna få en enda menniska att skratta.-Ni smickrar mig, hr grefve!— återtog pajas. -Min bästa humor hemtar jag — som kyparen vet — ur den gröna slaskan, och mitt årevördiga ansigtes likhet med, den putslustiga varelse, som hin onde såges hafva skapat för att parodiera oss menniskor, år ett företråde, som man icke borde smickra mig med. Men som sagdt år, hr grefve! jag vill förpligta mig, att inom åtta dagar göra er till en lika god pajas, som någon kan önska, om ni bara i verkligheten har den respekt för vår högstförtråssliga konst, som ni såger er hafva, och icke finner det vara opassande för en adelsman att stå på hufvudet, då alla andra vålmeriterade honoratories stå på benen. Den stållningen i ert lif var det just icke min mening att företrådesvis vålja— genmålte grefve Fritz och tömde muntert sitt glas — den skulle genera mig vål mycket och just det otvungna och fria i de equilibristiska konsterna år det, som behagar mig. Ville mamsell Ritter blifva min lårarinna, skulle ni likvål se, att jag blefve en tacksam