Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1851, sida 1

—— sysselsatte en mångd arbetare och ökade stats inkomsterna genom de skatter, deras egare till regeringen erlade. Det höga priset å produkter, som icke hade någon utlåndsk konkurrens att uthårda, förskaffade industri-idkarne en utomordentlig vinst och ökade med hvarje dag summan al deras hopade kapitaler. De fransyska siden: spegel-, klådes-, tapetoch mattfabrikerna kånde ingen medtåflare, och hela Europa måste en tid bortåt kontribuera till desamma. Synnerligen långe dröjde det emellertid icke innan utlånningarne började begagna repressalier och till införsel i sina lånder förbjuda franska produkter. Tulltariffen af år 1667 besvarade Hollåndarne år 1671 med ett förbud mot införande af franskt vin och brånvin i Nederlånderna, och denna kommerciella tvist hade påföljande året till följd ett krig, som slåts genom freden i Nimwegen, vid hvilken tullsatserna å ömse sidor mildrades. Ickedestomindre hade nu folken en gång blifvit angripna af prohibitionssmittan, och tullkrigen hafva från denna tid ånda till våra dagar hemsökt den civiliserade verlden. En annan förderslig följd af merkantil-systemet var arbetarnes sörsättande i ett sullkomligt beroende af kapitalisterne, åfvensom tillvexten af det individuella elåndet i jembredd med den individuella rikedomen. Denna kontrast har allt sedan den tiden varit en skräck för Europas länder och folk och fortsar ånnu att så vara. En konstlad och hastig produktion har trådt i stället för fordna tiders lugna och regelmåssiga arbete, och genom en mårkvårdig motsågelse har man inskränkt utvägarne till afsåttning derigenom, att man minskat förmågan att köpa. Merkantilsystemet har utgått från den falska id, att ett folk riktas genom utförsel, men förarmas genom införsel — en grundvillfarelse, hvars fördersliga söljder upplysta statsekonomer i en ej aslågsen framtid skola lyckas stålla utom allt tvifvel. Utan att nårmare redogöra för de mårkvårdiga stridigheter, som egt rum, betråssande denna vigtiga fråga, torde det vara nog erinra, att den för alla sina förvecklingar och intrasslingar ursprungligen har att tacka de privilegier, som under Colberts tid slåsades på de franska industri-idkarne och hvilka andra nationers fabrikanter sedermera så småningom vetat att tillskansa sig, försvara och bibehålla. (Forts.)