Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1851, sida 1

—-D ka det ur detsamma utför, ty (sålunda argumenterar man) de produkter, som en nation srån utlandet importerar, måste den betala, men för dem, hvilka den exporterar, erhåller den betalning, Om nu införseln eller utgifterna åro större, ån utförseln eller inkomsterna, så har den mera att betala, ån hvad den emottager och blir fördenskull fattigare på penningar. I det andra fallet åter, om vårdet af utförseln öfverstiger det of införseln, inkasserar bem. nation en större summa, ån den, som den ger ut; utlånningen måste betala detta öfverskott kontant, och ergo ökas ifrågavarande nations rikedom. Utgående från denna grundsats, vinnlade man sig med mycken ifver om uppråttandet af tabeller, som skulle utvisa varuqvantiteterna af inoch utförseln. Dessa varuqvantiteter uppskattade man sedermera efter deras penningevårde, jemförde de öfverskott, som visade sig å ena eller andra sidan, med hvarandra och kallade detta sitt arbete: satt uppställa handelsbalansen. Kom man vid nåmnde jemförelse till det resultat, att ufförseln representerade ett högre vårde, ån införseln, så kallade man handelsbalansen gynnande, men i motsatt fall missgynnande och skadlig. Det på dessa åsigter grundade system erhåll namnet merkantilsystemet. Hufvudprincipen för detsamma: att alltid sålja, utan att köpa, skall leda sitt ursprung från Spanien och tros hafva kejsar Karl V att tacka för sin tillkomst. Det var allmånt kåndt i Europa innan det ånnu hade erhållit någon egen benåmning. Vanligtvis ger man Colbert) åran af att hafva varit dess uppfinnare; men hårutinnan irrar man sig betydligt. Denna minister var tillochmed i början allsicke någon anhångare af merkantil-systemet, hvilket ånnu kan ses af de förordningar, som under de första åren af den tid, som han innehade finansportföljen, utfårdades i Frankrike och hvilka samtlige åro gynnande för frihandeln. Beträssande hans sednare åtgårder, hvad handelslagstistningen vidkommer, yttrar sig Hlanqui derom sålunda: Först då, när han för den franska konstoch nåringsfliten ville öppna ett vidstråcktare fålt, kom han att tånka på den fördel, som kunde hemtas af att till insörsel i Frankrike förbjuda alla utländska varor. Alla inlåndska fabrikanter, hvilka naturligtvis funno sin utråkning vid dessa hans prohibitiva åtgärder, som stegrade priset på deras tillverkningar, blefvo från detta dgonblick hans trogna bundsförvandter och försvarade med brinnande ifver ett system, som försåkrade dem om en oerhörd vinst på de andre medborgarnes bekostnad. I början såg det åfven ut som om statskassan skulle skörda en ej obetydlig vinst af det af honom, införda handelssystem, och detta bidrog ånnu mera att befåsta den allmånna fördomen. Ingen enda vågade missbilliga åtgårder, hvilka på en gång riktade vissa inflytelserika privatpersoner och staten.Den omåtliga skada, som nyssbemålta system i en framtid skulle tillfoga landet, insåg man icke, eller kunde man icke genast inse. På alla håll och kanter uppvexte fabriker, som ) Colbert var född 1619, blef finansminister (controleur gnsral des finances) 1664 och dog 1683. AAAAAAAnnnn a: ss as rara