Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 1

RR nn nn ——— konferenserna i Dresden. Hårvidlag handlar det dock påtagligen af sjelfuppehållelsedriften. För att från Sina egna stater desto såkrare kunna utestånga den intrångande demokratiska smittan, anser det vål för nådvåndigt att spela herre i de angrånsande, af denna smitta starkt anstuckna tyska lånderna! Om Frankrike vilja vi fatta oss helt kort. Allt befinner sig der i ett chaos. Vi hafva under årets lopp sett, huru en inbördes oenighet till en viss grad hejdat de monarkiska partierna i deras annars hejdlösa stormlöpning emot den republikanska författningen. Presidentens resor ut på popularitetsfångst, hans champagnerummel för militåren till dennas förledande, Decembristernas oförsynta manörrer, hafva våckt Orleanisternas och Legitimisternas farhågor och misstankar. De hafva glömt korstäget emot republiken, för den i deras tankar mera öfverhängande saran. De hafva tillochmed till en sköld emot Bonaparte velat begagna sig af samma författning, som de förut, tillsammans med hans enhang, bit för bit illuderat och nedgjort. Man svåsvar i fullkomlig ovisshet om, huru sakerna skola utveckla sig i Frankrike. Ingen förutsägelseförmåga år tillråcklig att uppstålla ett horoskop för Frankrikes nårmaste framtid. Ettdera af de två torde dock intråffa: antingen lyckas monarkisterna att störta republiken, och göra en Bourbon eller en Bonaparte till dess arftagare, eller står republiken fast, men då kunna ej heller dess konseqvenser uteblifva, och dit hörer förnåmligast en genomgripande reform i sjelfva de sociala sörhållandena. Belgien, Holland och Danmark ansluta sig till Sardinien i jemn och lugn utveckling på den konstitutionella banan. I Belgien och Holland återstår allt åndå mycket att Önska hvad de sociala reformerna betråffar. Danmark med sin hederlige konung skulle vara det lyckligaste land i Europa, så vida ej den olyckliga slesvigholsteinska frågan funnes. Det gamla ordspråket, att intet ondt finnes som ej medför något godt, besannar sig dock åfven hår. Den enighet, den sammanhållning, den energi, den fosterlandskånsla, som så utmårkt Danskarne de trenne sista åren, hade troligen icke fått tillfåHe att i den grad utveckla sig, om icke slesvigholsteinska upproret intråffat. Den åra, danskarne inlagt vid Idstedt, Midsunde och Fredricksstadt, skall med oförgånglig glans stråla i håfderna. Äfven igenom fredliga idrotter har danska nationen de senaste åren förvärfvat sig stor och förtjent berömmelse. Vi bara Önska, att icke den slesvigholsteinska frågan måtte allt för djupt insnårja Danmark i den ryska politikens för ett fritt folk sårdeles farliga garn! (Forts.) a ——