Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 1

dr Italiens gemensamma sak och det sörtronde det visar sin regering, ådagalagt, att det ir vårdigt friheten samt på ett ojåfaktigt sått kederlagt det påståendet, man så ofta hört upprepas, att italienarne icke åro mogna för fria institutioner. Den strid, hvari Sardiniens folk och regering åro invecklade med påfvedömet, utgör ett vigtigt och lårorikt moment i dess historia. Några maktlystna prelater hafva med all den seghet och det trots, som karakterisera deras stånd, motsatt sig de reformer man börjat företaga i de murkna andeliga institutionerna. För att bevisa huru obesogadt motståndet varit, behöfver blott nåmnas, att de hufvudsakligaste reformerna afsägo afskaffandet af den rått kyrkor och kloster egde att lemna en fristad åt förbrytare samt upphåfvande af de andliges privilegium att i rättegångar, vare sig af civil eller kriminel beskaffenhet, endast svara inför andlig domstol. Det torde ånnu vara i friskt minne, huru erkebiskoparne af Turin och Cagliari med exempellös fråckhet trotsade lag och öfverhet, men åfven huru regeringen med beråmvård fasthet nåpste de genstöriga prelaterna och drefvo dem i landsflykt. Romerska curian, som redan förut uppträdt till de andliga privilegiernas försvar, upprörde nu himmel och jord och åflades att utmåla sardiniska regeringens förfarande som ett helgerån. Alla det svarta skråets illfundiga rånker hafva dock hittills varit fruktlösa och skola äfven framgent blifva det, så långe Sardiniens regering och folk bevara den lugna och fasta hållning, de hittills iakttagit. Hår hafva vi imellertid ett nytt exempel på huru folken alltid inom prelaturen finner de segaste och vårste motståndarne till sin upplysning och sitt framåtskridande. Vi talte nyss om romerska kurian; nu vilja vi egna några ord åt dess öfverhufvud och det land, som år nog olyckligt att hafva honom till beherrskare. Hvem skulle för några år sedan trott, att man om den då så allmånt vårdade och ålskade, för att icke såga förgudade Pius IX skulle nu vara nådsakad att yttra sig så strångt? Så har dock omståndigheterna föråndrat sig, men skulden dertill år mindre att söka hos honom sjelf ån den princip han representerar. Utrustad med många förtråssliga egenskaper, som skulle utgöra en prydnad för den enskilta mannen, eger han dock icke nog styrka i karakteren eller upphåjdhet i tånkesåtten, för att, då han måste vålja emellan folket och frihetenå ena sidan samt deras motståndare och fiender å den andra, göra ett val, som fordrade ett afsvårjande af de principer, han såsom påfve hade att försäkta. Han kastade sig i reaktionens armar, till följe af påfvedömets oförenlighet med frihet och framåtskridande. Genom fråmmande bajonetter återinsatt i sin verldsliga makt har Pius XI, tillsammans med den prestliga, som utgör hans omgifning och rådgifvarepersonal, under hela loppet af det förflutna året, gjort allt för att bestyrka rigtigheten af denna nyss anförda sats. Reaktionen har i hans stater varit våldsammare, ån i något annat land i Europa, med undantag af de riken, som försmäkta under den s(neapolitanske Neros blodiga gissel. Vi vilja TNE a RER nt Rd RA RR RA