Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1851, sida 1

— — — ig utsträckning. — I Irland söregär en fullcomlig revolution i eganderåätten till jorden. lIillsölje af ett parlamentsbeslut, som medgilver försäljningen af sideikommissegendom i Irand, har redan en betydlig del af irlåndska adelns egendomar gått under klubban och en innu betydligare del år förbehållen samma öde. Tjugo å trettio höga familjer (af hvilka lera egt besittningar, mot hvilka de flesta tyska furstendömen åro bara bagateller), att förtiga en hel massa af mindre betydenhet, åro totalt ruinerade. Till denna katastrof hafva de till stårre delen sjelfve varit vållande, genom sin misshushållning och det utsugningssystem, de följt emot sina underhafvande; resten har gjorts af den 2:ne år i rad återkommande potatissjukan med thy åtföljande hungersnåd. Dessa godsherrars undergång — i hvilken Nemesis i mer ån ett fall kan sågas hafva hast sin finger med, då man ihågkommer, att deras försåder till största delen åtkommit sina egendomar vid de stora plundringarna under Cromwell och Wilhelm III Hollåndaren — blir i så måtto en orsak till landets uppkomst, som engelska kapitaler, lockade af billiga egendomspriser, öfverslyttas Idit och den hittills på få händer hopade jorden varder fördelad på en massa af olika egare. Egendomsförsåljningarne ske neml. lottvis. I jemnbredd med denna föråndring inom den jordegande klassen, föregår ibland den jordbrukande klassen — förpaktarne och arrendatolerna — en högst mårkvårdig rörelse, som år af största vigt och betydenhet. Vi mena den s. k. TenantRightAgitationen, som har en socialistisk karakter och åsyftar att förmå godsherrarne till större billighet och råttvisa emot deras underhafvande. Bland dessas anspråk, som förfåktas af Tenant-Right-föreningen, förekommer åfxen, att arrendet icke skall beståmmas efter godsherrens samtycke utan ofter måtismanna ordom och att förpaktaren skall erhålla en på samma sått beståmd godtgörelse för de förbättringar, han gjort å sitt hemman! — Agitationen i England emot katolikerna, framkallad genom påfvens tilltag att derstådes återuppråtta den katholska hierarkien, synes hafva haft tvenne temligen motsatta verkningar: den ena att rikta allmånhetens uppmårksamhet åfven på den engelska högkyrkans lyten och vanarter; den andra att öka antalet af assallen till katholska kyrkan. Det får dock anmårkas, att assållingarne i de aldra flesta fallen tillhöra de aristokratiska klasserna, och det bör ju icke sörefalla så underligt, om vissa till förståndet slappa medlemmar af dessa klasser, hvilka för sina interessen ha så stort behof af auktoritetstron, söka tröst och stöd hos en kyrka, som i denna tro har sin förnåmsta grundpelare. De begge syskonrikena på Pyreneiska halfön förete en bild af det djupaste och jemmerligaste förfall. Narvaez uppehåller i Spanien sabelvåldet med kraftig hand, men staten blir bankrutt på kuppen. Drottning Isabella tånker endast på baletter och amouretter, baler och ridter. Hennes höga moder, enkedrottning Christina, delar i vissa fall dotterns tycken och har derjemte visat sig sårdeles durchdrifven i penningeaffårer. Man . 2 talar om ansenliga summor, som den värda AA —L—L—